Om julen

Nu är det snart jul. Trevligt! Vi brukar ha en ganska stor tillställning med svensk jul från klockan 13 och dansk från klockan 18. Festen brukar vara slut framåt midnatt, och det brukar vara barn och barnbarn. Programmet har dock legat fast i många år. Det innebär att alla vet vad som förväntas. Den enda förändringen vi gjort är att vi för ett par år sedan la av med att alla ska ge julklappar till alla. Barnbarnen klarade inta av en julklappsutdelning som tog över en timme. Så det fick vi lägga ner. För julen är barnens fest och de ska ha en fantastisk upplevelse. Det var en liten anpassning som vi vuxna fick göras jämfört med vad värdet var för barnen.

Vårt julprogram är till för att barnen ska klara av det. Lite lugn början med sill och köttbullar, som sedan går över i fika och att titta på Kalle Anka. Vissa år finns det barnbarn med redan då, men flest barn finns från klockan 18 när ankan serveras. Då har några barnbarn firat jul en gång på annat håll innan de kommer till oss. Efter ankan är det julfirande i soffan. Efter ett tag kommer tomten. Och efter tomten blir det Ris á la mande med mandelgåva. Sedan soffan och fika igen tills det är dags för barnbarn att gå lägga sig. Sedan kan vi vuxna ta avec och snacka några timmar till.

Vi har inte haft ett bråk på julafton sedan 2004, när två döttrar bråkade om vem som skulle sova var och en av dem gick på långpromenad. Vi hänvisar till den som Norénjulen. Sedan dess har vi sett till att alla vet var de ska sova. Och döttrarna har de växt upp och klarar av att anpassa sig till varandra. Våra jultraditioner bygger på en enkel princip:

Människor gillar när de vet vad som ska hända. Det blir tryggt och förutsägbart. Jag gillar det, min söta fru gillar det, och barnen gillar det. Men mest gillar barnbarnen det. För de behöver det mest. Så därför har vi fasta traditioner och strukturer. Det enda som är osäkert är vad var och en ska få i julklapp och vem som vinner mandelgåvan. Och det klarar vi av hemma hos oss.

Fast det är inte tillfället i alla familjer. Jag träffar familjer där barnen behöver veta vad de ska få i julklapp för att kunna hantera julafton. Jag träffar familjer där ett barns julklappar är inslagna i cellofan för att det inte ska bli överraskningar. Och jag träffar familjer där det inte räcker med en fast struktur, utan där strukturen måste vara tydliggjort med bilder eller text.

Ibland är det inte ens för barnens skull att det är en bra idé. Vi har så många förväntningar på julen, om hur trevligt vi ska ha. Fast ibland har vi inte samma förväntningar. Då finns det risk att det inte blir så bra. Man kan känna sig sviken eller till och med förrådd. Men har vi pratat julfirandet igenom innan och gjort ett program blir det oftast bra.

Nyckelordet är förutsägbarhet. Traditioners viktigaste funktion är just förutsägbarhet. Julen är en tradition. Så det är klart att vi ska satsa på förutsägbarhet. Även för de i familjen som behöver det betydligt mer än andra.

Ibland pratas det om julstress. Hemskt ord. Stress gör att vi reagerar snabbare och kraftigare i konfliktsituationer. Stress gör att vi glömmer bort att andra gör sitt bästa. Stress förstör jular. Så vi behöver minska stressen både för barnen och för de vuxna. För stress smittar.

Så lite jultips:

  • Planera tider så att ingen behöver stressa. Stress gör oss konfliktbenägna, och konflikter klarar vi oss utan på julafton.
  • Planera aktiviteter för barnen i gliporna mellan de stora aktivitetsblocken. Det finns inget pedagogiskt syfte i att ha tråkigt på julafton. Aktiviteterna får gärna vara sådana de kan syssla med utan vuxenstöd. Just på julafton är utökad skärmtid kanske helt befogat 🙂
  • Gör ett detaljerat program. Kom i håg att lägga in kvällens avslutning i programmet också. Konstigt nog glömmer vi ofta bort att beskriva vad som ska hända när kvällen är slut.
  • Planera maten så att mycket får klart innan, så det är lätt att få till när det väl gäller. Barn är stresskänsliga de med, och julafton är en stressfaktor för de flesta barn. Så vi bör inte öka den gemensamma stressen i onödan genom att stressa i köket.
  • Skriv eller rita programmet så barnen kan följa med och se hur långt vi kommit. Tidpunkterna är inte viktiga, men räckföljden är.
  • Reta inte barn med låtsaspresenter. Kul om det är en vuxen, men gränsande till misshandel om det är en fyraåring som inte kan ställa om sig och förstå att det ändå kommer en riktig present. Det är enbart elakt.
  • Fundera över cellofaninslagning eller att barnet är med om att slå in sina julklappar om du har erfarenhet av att det blivit jobbigt för barnet att inte få det hen önskar sig mest. Men diskutera såklart detta med barnet. Om barnet vill överraskas blir det såklart inte bra med cellofan. Men berätta i så fall för barnet att det finns risk att det inte får det som det önskar sig mest.
  • Utse en pappersansvarig. Stök är stressande. Om en person tar hand om allt papper direkt när presenten öppnats kan vi hålla stöket nere. Och det blir mindre stress om en person tar hand om det än om vi försöker fostra alla att ta hand om sitt eget papper.
  • Försök begränsa antalet julgodissorter. En del barn kan inte hantera att det finns 15 sorter. Tre kanske räcker för den som måste smaka alla.