Om fasthållning i skolan

Jag lyssnade på Maria Rönn på P1 Morgon måndag den 30/3 2015. Det var dagen Barnombudsmannens rapport Välkommen till verkligheten presenterades. I programmet samtalade programledaren med psykologen Åsa Landberg och Lärarförbundets Maria Rönn. Utgångspunkten för samtalet var Barnombudsmannens rekommendation i årets rapport, att det i Skollagen bör poängteras att man inte får utsätta barn för aga, alltså fysiska straff. Det tycker jag personligen är en jätteviktig poäng.

Både Åsa Landberg och Maria Rönn talade om fasthållning som lagligt och ibland nödvändigt. Maria Rönn sa till och med att man får hålla fast ett barn om det är nödvändigt på grund av fara för barnet själv, ett annat barn eller läraren, och att graden av våld bestäms av barnets beteende. Man får använda det våld situationen kräver.

Det står ingenting i Brottsbalken om fasthållning. Inte ett ord. Det står att man får avvärja, inte att man får hålla fast tills någon är lugn. Så dels har Maria Rönn fel i sak, dels finns det risk att barn kränks och skadas allvarligt om Lärarförbundets går ut med åsikter som denna.

Avvärjning kan aldrig vara en fasthållning. Om man ska avvärja att ett barn skadar ett annat barn måste man släppa snabbt, iallafall så fort barnets våld riktas mot den som håller fast. Då är det ju en ny situation och den gamla avvärjd. Och våld mot en själv hanteras absolut bäst genom att gå därifrån.

Vi har i Sverige valt att låta polisen ha våldsmonopol. Lärare har alltså inte rätt att använda våld. Inte mer än någon annan. Det innebär att våldsanvändningen i skolan måste motsvara vad det är ok att göra mot barn som bråkar på gatan där man bor. Inte skulle vanliga föräldrar hålla fast grannens barn i den typen av situation. Eller jämför med ett demensboende. Skulle vi acceptera att personal brottade ner och höll fast 80-åriga personer med demens för att de slog personal?

Och nu till det mest problematiska: Maria Rönn verkar tycka att nödvändigt våld innebär att det är barnets beteende som bestämmer hur mycket våld en lärare använder. Det innebär att barn som inte ger sig utsätts för mycket mera våld från lärares sida än barn som ger sig. Vem ger sig inte? Barn med särskilda behov. I Barnombudsmannens rapport påpekas det att barn med funktionsnedsättningar oftare än andra kränks av lärare. Det har även Skolverket slagit fast. Om vi inte vill att barn med funktionsnedsättningar utsätts mer än andra måste vi tänka annorlunda. Så skäms, Lärarförbundet!

Jag hänvisar som vanligt till att använda sig av bra fysiska metoder i stället för fasthållningar. De finns! Rekommenderar som vanligt Studio III.

Varför är detta så viktigt? För att det är livsfarligt att hålla fast. Läs gärna den vetenskap vi har på området: Om dödsfall hos barn i fasthållning 1993-2003 i USA (45 stk), och om risker, orsaker och inte minst vem som har den största risken: Lancasterrapporten från 2011. Ideella krafter skriver också inlägg i debatten, till exempel denna lista på dödsfall i barn- och ungdomsverksamheter samlade av en tjej som själv varit i verksamheter som höll fast henne. Eller, för att få ett ansikte på: Angelika Arndts förfärliga historia.