Om PERMA och positiv psykologi i omsorgen och specialpedagogiken

En av mina nya hjältar, Martin Seligman, blev i 1998 ordförande i amerikanska psykologiska sällskapet. I sitt installationstal introducerade han en ny riktning inom psykologin: Han sa att psykologin allt för länga fokuserat på det som inte fungerar hos människor, alltså psykisk ohälsa. Nu är det dags att börja utforska vad som ger bra liv. Så han introducerade den positiva psykologin och sparkade i gång det vi i dag kallar lyckoforskning.

Från början hade jag jättesvårt att förhålla mig till lyckoforskningen. Den verkade handla om hur vanliga människor levde bra liv, och det var inte så intressant för mig som jobbade med funktionsnedsättningar. Fast forskningen var intressant och jag har läst en del av det som kommit ut genom åren.

Men så föll min kollega Andy McDonnell över boken Flourish av Seligman. Jag läste den precis när den kom ut, men kunde som vanligt inte få ihop min funktionsnedsättningsverklighet med den positiva psykologin. Men det kunde Andy.

Första gången han pratade om PERMA-modellen tänkte jag att han pratade i nattmössan. Den handlar ju om hur vanliga människor uppnår bra livskvalité, hur de blir framgångsrika på jobbet och hur vi bygger bra och kreativa arbetsplatser. Hur skulle det kunna vara relevant för oss i vårt arbete?

Fast sedan var vi i Dublin och handledde en handfull unga psykologer. I Irland håller man just nu på att flytta ut de första personer med funktionsnedsättningar från stora centrala institutioner till ett eget boende. Man är oroliga för hur det ska gå, eftersom traditionen har varit att personer med funktionsnedsättningar bor på institutioner drivna av kyrkan. De har hållits utanför vanliga samhället, som det var i Sverige innan Karl Grünewald som chef för Socialstyrelsen genomförde den stora omvälvningen det var att lägga ner institutioner som Vipeholm i Lund och flytta ut människor i gruppboenden, serviceboendet och egna lägenheter med boendestöd.

De unga psykologerna jobbar med att stödja personer med autism och moderat funktionsnivå i egna boenden. Metoderna är de vanliga: Tydliggörande pedagogik, låg-affektivt bemötande och ett fokus på en bra vardag framför utveckling. Precis som det ska vara. Fast man jobbar även med PERMA-modellen på olika sätt. Ett sätt är att använda sig av PERMA som mål i beteendestödsplaner (en metod som hör hemma i positive behaviour support), ett annat att säkra att personerna fick uppleva alla delar av PERMA varje dag. Det var en omvälvande upplevelse för mig. Plötsligt förstod jag vad man kan använda hela lyckoforskningen och den positiva psykologin till, men ännu viktigare: Jag förstod att den positiva psykologin nog var bra för det den utvecklades för (vanliga människors livskvalité) men att den var rena dynamiten vid funktionsnedsättningar.

Och kanske det viktigaste: Plötsligt kan vi prata om lycka. Man ska vara så lycklig det bara går. Det ska va gott och leva. Även om man har funktionsnedsättningar. En bra dag i dag. En ny bra dag i morgon. Ett gott liv hela livet. Så bra det bara går.

Nu är det nog på tiden att jag förklarar vad PERMA står för:

Vi ska ta varje bokstav ett åt gången och vad vi kan använda dem till i ett antal bloggposter. Så häng med till Positiva emotioner.