Om pys och undantagsparagrafen i skollagen

I skollagen finns en paragraf, kallat undantagsparagrafen. Den finns på lite olika ställen i lagen beroende på vilken skolform det gäller: 10 kap. 21 § (grundskolan), 11 kap. 23 a § (grundsärskolan), 12 kap. 21 § (specialskolan), 13 kap. 21 a § (sameskolan),15 kap. 26 § (gymnasieskolan), 20 kap. 28 § (kommunal vuxenutbildning), 21 kap. 20a § (särskild utbildning för vuxna), 22 kap. 22 § (utbildning i svenska för invandrare).

Undantagsparagrafen för grundskolan låter såhär:

Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt 19 och 20 §§ bortses från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 9. Med särskilda skäl avses här funktionshinder eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för eleven att uppfylla kraven för ett viss kriterium (Skollagen kap 10 § 21).

Paragrafen är en tillämpning av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionens syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde (direkt citat från konventionen). Det är en ganska stor målsättning.

Just att det är en tillämpning av konventionen är viktigt. Undantagsparagrafen är alltså inte något man från svensk sida skrivit in i skollagen på eget bevåg, utan man måste skriva in den typen av formuleringar i en skollag om man ska leva upp till konventionen. Det betyder också att et brott mot undantagsparagrafen inte bara blir ett brott mot skollagen, det blir ett brott mot konventionen. Den konvention som handlar om mänskliga rättigheter som är särskilda för personer med funktionsnedsättningar.

Konventionen beskriver människor med funktionsnedsättningar som: Människor som har en långvarig fysisk, mental, intellektuell eller sensorisk funktionsnedsättning som i samspel med olika hinder kan hämma dem i att delta på lika villkor som andra i samhällslivet. Det gäller alltså både fysiska funktionsnedsättningar, inlärningssvårigheter som dyslexi och utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar som ADHD och autism. Det innebär att undantagsparagrafen gäller alla dessa grupper.

Konventionens 8 grundläggande principer är:

  • Respekt för värdighet, rätt till självbestämmande och oberoende
  • Icke-diskrimination
  • Fullt och effektivt deltagande i samhällslivet
  • Respekt för olikheter och accept av funktionsnedsättningar som en del av mänsklig diversitet och humanitet
  • Lika möjligheter
  • Tillgänglighet
  • Jämställdhet mellan män och kvinnor (kallat det dubbla handikappet; kvinnor med funktionsnedsättningar får tyvärr ofta sämre bemötande och rättigheter än män)
  • Respekt för de växande förmågor som barn med funktionsnedsättningar utvecklar och för deras rätt att bevara sin identitet

De viktiga principerna när vi pratar om undantagsparagrafen är Fullt och effektivt deltagande i samhällslivet och Lika möjligheter. Skolan måste alltså säkra att elever med funktionsnedsättningar uppnår ett fullt och effektivt deltagande i samhällslivet där deras funktionsnedsättning inte står i vägen, samt att elever med funktionsnedsättningar inte får sina möjligheter begränsade av sina funktionsnedsättningar. Det betyder till exempel att skolan måste säkra att en elev som är blind får tillgång till skolböcker som eleven kan läsa, antingen i form av blindskrift eller ljudböcker. Det att vara blind får inte innebära att man får sämre betyg i svenska eller matte. Detta är den enkla nivån.

Tanken bakom konventionen är att en elev inte får begränsas på områden där funktionsnedsättningen inte är en faktor på grund av funktionsnedsättningen. Man får alltså inte få sämre betyg i matte för att man inte kan läsa mattetalen på grund av dyslexi. Denna enkla nivån innebär att skolan måste kompensera för funktionsnedsättningen så mycket det bara går. Undantagsparagrafen handlar om något mera komplicerat och övergripande. Den handlar om att funktionsnedsättningen inte får stå i vägen för lika möjligheter i utbildningssystemet längre fram i livet. Betygsgenomsnittet får alltså inte vara lägre än det hade varit om man inte haft en funktionsnedsättning. För om det är det ger det inte eleven lika möjligheter. Det betyder till exempel att elever med dyslexi inte får ha lägre betyg i svenska för att de inte kan läsa. Skolan måste bortse från den bristande läsförmåga när man sätter betyget.

Det kan synas galet. Om vi ska sätta betyg på hur bra man läser men måste bortse från funktionsnedsättningen dyslexi blir betyget ju ganska meningslöst. Fast det är just det fina. Vi sätter betyg bland annat på läsförmågan hos vanliga elever. Men hos elever med dyslexi finns det en dokumenterat funktionsnedsättning som inte får stå i vägen för elevens möjligheter i livet. Då måste vi ganska enkelt bortse från läsförmågan när vi sätter svenskabetyget. Annars skulle eleven inte ha möjligheter till vidare utbildning. Det är inte så kontroversiellt. Så har vi gjort även tidigare. För det är klart att vi inte kan underkänna alla med dyslexi i grundskolan. På samma sätt bortser vi såklart från kunskapskrav i gymnastiken om en elev sitter i rullstol. Inte från alla krav, men från dem som kräver att man kan gå och springa.

Det blir mycket mera komplicerat när vi ska diskutera autism. Det är inga problem när det handlar om de grundläggande kunskapskrav, som att kunna räkna och läsa. Fast det blir väldigt komplicerat om det handlar om de mera komplexa kunskapskrav, som att man ska kunna generalisera, se komplexa problem från olika håll och det som i skollagen beskrivs som att se helheter och läsa mellan raderna.

Personer med autism kännetecknas av svårigheter med central koherens. Det betyder svårigheter med att förstå orsak och verkan i komplexa sammanhang, med att se helheter och med att generalisera upplevelser och information. Därför beskrivs personer med autism ofta som konkreta i sitt tänkande och detaljfokuserade. Det innebär att elever med autism troligen aldrig kommer att uppnå de mål skollagen ställer upp för betyget A. Det kommer att betyda att funktionsnedsättningen (autism) kommer att begränsa dessa elevers möjligheter att få betyget A. Och det får det inte. Då står funktionsnedsättningen i vägen för elevens lika möjligheter. Eleven får svårare att uppnå höga betygsgenomsnitt som är nödvändiga för att ta sig vidare i utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättningen. Elevens lika möjligheterförsvinner. Därför måste man bortse från A-kriterierna vid betygssättning när det gäller elever med autism.

Detta är mycket kontroversiellt. Det betyder i princip att elever med autism som uppnår betyget C i svenska skolan bör ha betyget A eller iallafall B. Det finns det en del personer både inom och utanför skolan som har problem med. De invändningar jag sett är:

  • ”Det är inte rättvist mot de andra elever”. Jo det är det. Konventionen handlar just om rättvisa. Så det är för att uppnå rättvisa att det måste vara på det viset.
  • ”Man får bara bortse från enstaka krav enligt undantagsparagrafen”. Ja, fast vad betyder det? Man kan tolka det som att man får bortse från dem ett och ett, men inte från hela betygssteg på en gång. Betygsskalan är uppbyggd så att om man uppnått kunskapsmålen för betyg C och en del, men inte alla, av dem för A, ska man ha B. Måste vi bortse från många av A-målen blir det B. Måste vi bortse från alla A-målen ett efter ett om vi går igenom dem, blir det ett A.
  • ”Men då kommer man kanske att jobba med något man inte kan”. Nej. Undantagsparagrafen gäller inte yrkesförberedande ämnen, enbart studieförberedande. Det handlar om att vi inte ska begränsa möjligheten att bli ingenjör om man har autism. Men man blir inte ingenjör när man inte kan räkna. Det finns ingen undantagsparagraf för högskolestudier.

Så man måste titta på varje betygskriterium för sig och bestämma om man måste bortse ifrån det. Det gör vi i syfte att inte dra ner betygsgenomsnittet på grund av en funktionsnedsättning och därmed begränsa elevens möjligheter för ett fullt och helt deltagande i samhället. Och för att kunna lösa det jätteviktiga uppdraget måste man ha kunskap. Vid autism kunskap om vad autism är, vilka funktionsnedsättningar som är vanliga hos personer med autism och vad dessa betyder i förhållande till kunskapsmålen. Faktiskt måste den lärare som ska sätta betyg på elever med autism vara expert på autism. Annars finns det risk att skolan begränsar elever med autisms rättigheter enligt konventionen.