Om barnen vi förlorar

Om barnen vi förlorar

Såg en film, The kids we loose. Finns att se fritt på nätet. Filmen är producerad av min kollega och kompis Ross Greene. Filmen handlar om hur det kan gå om vi låter skolan använda sig av auktoritära metoder. Inte spekulationer kring det, utan resultaten av amerikansk skolpolitik, där lärare har utökade befogenheter, och där personal är tränade i fasthållningar enligt CPI och andra bindgalna metoder där fasthållning är en ingrediens.

Se den. Klicka på länkan ovan och se den.

Jag vet. Det är inte svenska förhållanden. Nej, vi slår inte barn med bollträn. Nej, vi använder inte handfängsel i skolan. Öh förresten, det gör vi ju ibland. Inte ofta, men jag har jobbat med ungdomar som hämtats av polis i skolan och körts iväg till ungdomsvårdsinstitutioner med lås på dörrarna och rastgård med höga stängsel. Vi har 700 ungdomsvårdsplatser inom SiS, statens institutionsstyrelse. De är som utgångspunkt låsta. Inte för att de som finns där är dömda brottslingar, det är enbart runt 50 ungdomar om året som döms, och de tar upp ungefär 50 årsplatser. Resten har bara låsts in för att socialtjänsten tycker det. Alla har LVU, men de flesta som har LVU är inte inlåsta utan i familjehem eller på HVB. Men tycker din handläggare på socialtjänsten att du ska låsas in kan du bli det. Utan tillstymmelse till rättssäkerhet. Barnombudsmannens årsrapport 2011, Bakom fasaden, beskriver övergrepp och barnens maktlöshet i ungdomsvården. Så Sverige är inte mycket bättre än det USA som målas upp i filmen. Inte ens i skolan, som Barnombudsmannen också dokumenterat.

Särskilt inte om vi även tar in de förändringar som håller på att hända i skolan. Vi har för tillfället en borgerlig majoritet i Utbildningsutskottet i Riksdagen. Det har vi haft sedan 2006. Men de första många år ville borgerliga regeringen inte öka auktoritära inslag i skolan. Regeringen Reinfeldt höll tillbaka Liberalernas önskningar om tuffare tag i skolan. Kanske för att den regering som inför auktoritära metoder måste ta konsekvenserna. Under förre mandatperioden var det också lugnt trots borgerliga majoritet i Utbildningsutskottet. Kanske för att borgerliga politiker inte ville ta stöd av Sverigedemokraterna. Fast nu verkar det inte vara något problem. Samtidigt verkar skolministern, Anna Ekström, inte tycka att det är något större problem att införa auktoritära metoder i skolan. Borgerliga majoriteten gnuggar sig i händerna. För Socialdemokratiet måste stå på mål för konsekvenserna.

Jag vill uppmana Anna Ekström, Roger Haddad och alla andra medlemmmer i Utbildningsutskottet att se The kids we loose. Se vad ni håller på att införa. Se vad utökade befogenheter innebär, och se vad resultatet blir. Inte är det ett liberalt samhälle. Inte är det ett jämlikt samhälle. Det är et auktoritärt samhälle vi lägger grunden till om vi inför auktoritära metoder i skolan. Oberoende om det är rätten att släpa ut en elev från klassrummet (det visas fint i filmen), att använda time out (visas också fint i filmen), att bortvisa och stänga av (yes, även det ser vi i filmen) och nolltolerans mot att kalla lärare fula saker (även det tas upp). Ordningsbetyg ser vi inget av i filmen, dock, men väl resultaten av att bli påmind om att att man inte lyckas uppföra sig.

Vad visar filmen? Att elever som stämplas som problemelever och stängs av, hålls fast, släpas ut och tvingas lär sig mindre och har stor risk att hamna i fängelse som vuxna. Så är det vad vi vill kan vi införa Utbildningsutskottsmajoritetens förslag. Då är det fritt fram för utökade befogenheter att använda våld mot barn i skolan, släpa ut elever från klassrummet, polisanmäla elever, ha nolltolerans mot ordningsstörningar och stänga av elever. Vi kan även lägga ner Barn- och elevombudsmannen, som ska kolla så att eleverna mänskliga rättigheter inte kränks. Då behöver inte lärare vara rädda för att få problem när de använder dessa metoder. Liberalernas skolpolitiska talesperson, Roger Haddad, skulle bli glad. Han har krävt det i ett flertal debattartiklar.

Men vad ska vi göra i stället? Ross Greene säger det i filmen. Utgå från vad de senaste 40 års forskning visat: Beteendeproblem i skolan är inte ett resultat av bristande motivation, elaka barn, dålig fostran eller bristande föräldraskap. Det är ett resultat av bristande förmågor. Något som skolan utan större problem kan kompensera för genom rätt stöd. Det skulle innebära en liten utgift jämfört med de kostnader bristen på stöd innebär på sikt. Inte minst i kriminalvården, siffror som redovisas utmärkt i filmen.

Låt oss lära eleverna att samarbeta istället för att lyda. För lydnadskravet är auktoritärt och ingenting vi som vuxna skulle underkasta oss.

]]>