Jag älskar LSS. Alltså lagen. Fram för allt vad lagen säger om rätten att leva som alla andra. För jag älskar rättigheter. Bara orden barns rättigheter gör mig glad. Rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Konvention. Fantastiska ord. Jag kommer ihåg hur det är att inte ha rättigheter. Som liten. Att veta att någon annan bestämmer allt. Att vara tvungen att lyda.
Jag har handlett inom LSS i snart 20 år. I alla dessa år har jag träffat på personal som har velat bestämma. Jag har också träffat på massor som inte vill, som hellre vill stödja. I varje personalgrupp har jag hittat dessa två sorter. I de bra personalgrupper någon enstaka som vill bestämma, i de de dåliga har de varit flest. Men det som jag tyckt var konstigast är när någon i personalgruppen inte reflekterat över just det.
För en del år sedan fick jag en fråga på en handledning: ”Hur ska vi göra kring Lisas katt? Hon rensar inte kattlådan. Det luktar kattbajs i hela lägenheten. Kan vi förbjuda henne att ha katt?”
Jag frågade: ”Vill hon inte att ni tar hand om lådan?” Personalen ansåg att det inte var deras jobb.
Så vi fick prata om lagen. Om rättigheter. Främst om rättigheten att leva som alla andra. Alla andra får ha katt. Personalen kontrade med att alla andra fick ha katt om de kunde ta hand om den.
Så fick vi börja om från början. Vad är en funktionsnedsättning? Att man inte har de förmågor andra har. Vad är stöd enligt LSS? Att funktionsnedsättningen inte får stå i vägen för ett fullt liv. Vilken funktionsnedsättning kan innebära att man inte klarar av att själv ta hand om kattlådan? Brister i förmågan att planera och genomföra. Brister i förmågan att förutsäga konsekvenser. Ökad känslighet för luktintryck. Jag frågade dem om de hade tyckt att det var deras jobb om Lisa var rullstolsburen. Ja, det hade de. Men tydligen inte om funktionsnedsättningen är kognitiv eller sensorisk.
Under sommaren 2019 upptäckte jag att det finns gruppboenden i Sverige där man inte får ha hund eller katt. Jag använder lite tid varje sommar med Funktionshinderbanan, ett projekt där vi försöker sätta fokus på boendekvalitén på LSS-boenden. Vi samlade i sommaren 2019 in frågor till politikerna från personer som bor i LSS-hem, och en av de frågor vi fick var varför man inte får ha husdjur när man bor på ett LSS-boende. Vi ställde frågan till en del politiker i Almedalen, och alla tyckte såklart att det är en självklarhet att man får ha husdjur även om man bor på ett LSS-boende. Det är vad rätten att leva som alla andra betyder. Så hur blev det såhär? Det svar jag har fått när jag frågat är att personal kan vara allergiska. Klart att de kan. Är man allergisk mot motorolja ska man inte jobba i en bilverkstad. Är man allergisk mot katter ska man inte jobba på en gruppbostad där en av de boende har katt. Men det kan inte vara personalens eventuella allergier som bestämmer om vi ska ta bort rättigheter från personer med särskilda behov. Helt vanliga rättigheter som alla människor har. Vi ska stödja människor i att leva som alla andra. Inklusive att ha katt. Även när det innebär att vi tömmer lådan. Det heter ändå Lag om stöd och service.
Denna text publicerades första gång i tidskriften Intra nr 4 2019.