Om nolltolerans och polisanmälan

Om nolltolerans och polisanmälan

Senaste åren har jag flera gångar stött på skolor och andra verksamheter som säger sig ha nolltolerans mot problembeteende. När jag frågar vad det innebär säger de att de polisanmäler alla hot och allt våld. När jag sedan frågar varför har de inte riktigt något bra svar. Man har bara valt att göra så.
Jag tycker det är ganska konstigt. Det finns ingen forskning som tyder på att människor blir mindre våldsamma eller hotfulla om polisanmäler dem. Däremot finns det indikationer på att det faktiskt är omvänd; beteendet kan öka om man polisanmäler det. Kanske för att den pedagogiska alliansen förstörs.
Jag pratade med en representant för danska kontorsfacket. De hade en policy att om ett av deras medlemmar, som kanske jobbade i receptionen på en socialförvaltning eller på försäkringskassan, blev hotat av en person som inte var nöjd med ett beslut eller liknande, accepterade inte facket att arbetsgivaren polisanmälde. Orsaken var att deras erfarenhet var att om man polisanmälde ökade sjukskrivningarna hos deras medlemmar. Dessutom skulle medlemmen i rätten och vittna, och stod som målsägande, trots att det var arbetsgivaren som polisanmält. Hotet hade alltså blivit personligt.
Facket ville i stället att arbetsgivaren skulle ta hotet som ett arbetsmiljöproblem, där det helt klart är arbetsgivaren som måste vidta åtgärder för att det inte händer igen.
Om vi flyttar det tänket till skolan skulle det innebära att om ett barn hotas eller är våldsam måste skolan, för att klara sina åtaganden kring elevernas och lärarnas arbetsmiljö, vidta relevanta åtgärder så att det inte hände igen. Inte polisanmäla eleven, utan ta reda på hur man kunnat undvika att situationen överhuvudtaget uppstod.
Det bästa med ett sådant förfarande skulle vara att man i så fall skulle kunna ta det ansvar som innebär att man kan påverka. Vi skulle alltså få ansvarsprincipen i spel: Den som tar ansvar kan påverka. Motsatsen är ju uppenbar: Den som polisanmäler förändrar inte situationen utan anser att eleven bör ändra sig. Och blir tyvärr maktlös på köpet. Skolan kommer inte att få färre hot eller färre våldsamma situationer genom att polisanmäla. Men skolan kommer att tro att man har gjort något. Vilket tyvärr bara ökar uppgivenheten om det inte hjälper.
Dessutom har vi forskning som visar att nolltolerans minskar personals flexibilitet kring personen och därför ökar utslagningen. Det är riktigt allvarligt. Minskad flexibilitet kring en person med beteendeproblem ökar beteendeproblemen.
Då är det mera effektivt att låtsas att skolan är en bilverkstad! Den verkstaden har jag skrivit om förut här på bloggen.