För ett par veckor sedan lyfte Ekot fasthållningar i skolan i ett bra reportage av Johanna Sjövall. Den debatt som följde medförde bland annat att Skolinspektionen gick ut med att de skulle granska alla beslut de fattat senaste året som handlade om fasthållning.
Besluten börjar redan komma efter att en del föräldrar genast begärde omprövning av beslut de fått där Skolinspektionen bedömde att fasthållningar inte varit kränkande behandling. Tyvärr har några av dessa nya beslut varit kopior av de gamla, och föräldrarna har fått de nya beslut med vändande post. Det verkar således som om Skolinspektionen inte gjort en egentlig omprövning, utan bara snabbt bekräftat sina gamla beslut. Om det är på det viset är det såklart olyckligt och kommer att minska allmänhetens förtroende för myndigheten.
Det Skolinspektionen ska ta ställning till är enligt Skollagen om eleven kränkts. Skolinspektionen ska således inte ta ställning till om fasthållningen var laglig enligt Brottsbalken eller Regeringsformen (de lagar som annars reglerar just frihetsberövande, tvång och våld). Sedan kan man såklart argumentera att det är kränkande att utsättas för ett brott, vilket skulle kunna innebära att man från Skolinspektionens sida åtminstone skulle kunna göra en bedömning av risken för att fasthållningen skulle kunna vara olaglig. Det är ändå jurister som jobbar där. Men det har man valt att inte göra. Men det är såklart ett beslut Skolinspektionen måste ta på egen hand eftersom det inte regleras i Skollagen.
Det har också varit svårt att förstå de beslut Skolinspektionen ändå skrivit. Det som i vissa avgöranden ansetts som kränkande har i andra fall inte ansetts som kränkande. I vissa fall har man inte läst polisförhör och annan information av relevans för ärendet, och ibland har man hört eleven kring det som hänt. Har man hört eleven har man inte anpassat samtalet utifrån elevens funktionsnedsättning (nästan alla ärenden har handlat om elever med funktionsnedsättningar). Det innebär att Skolinspektionen inte följt Barnkonventionen, som kräver att barnet hörs i alla ärenden som berör barnet.
I en del fall har Skolinspektionen fastslagit att fasthållningar ägt rum, men ansett att det inte var kränkande att hålla fast eleven. Jag har läst några beslut där Skolinspektionen skriver att eftersom elevens beteende var våldsamt var fasthållningen inte en kränkning. Det tycker jag låter jättemärkligt. Det är ju ändå skolan som har ansvar för att elever inte är våldsamma under skoltiden.
Eftersom Skolinspektionen verkar ha lite svårigheter att tolka Skollagens ord kränkning (vilket jag kan förstå, lagen är inte riktigt tydlig) tänkte jag att jag skulle kunna komma med några förslag:
- Det är kränkande att utsättas för en fasthållning om det som utlöst fasthållningen inte inneburit livsfara. Orsaken är att fasthållningar är livsfarliga, inte minst när det är vuxna som håller fast barn. Det har vi en del forskning kring, till exempel Nunno et al 2006 som gick igenom 45 dokumenterade barndödsfall i fasthållning som hände i USA mellan 1993 och 2003. Det som är skrämmande med deras rapport är att de inte hittade ett enda fall där fasthållningen utlösts av farligt beteende hos barnet.
- Det är kränkande att utsättas för en metod som inte är den bästa vi har. Att skolpersonal väljer att inte utbilda sig i fysiska interventioner om de anser att fysiska interventioner är nödvändiga kan inte vara annat än kränkande. Det finns bra utbildningar i att hantera våld och farligt beteende, även i Sverige. Till exempel Studio III.
- Det är ännu mera kränkande att utsättas för fasthållning flera gångar. Grundläggande är det så att skolan i nödsituationer såklart måste göra det som är nödvändigt för att undvika eller avbryta en uppenbart farlig situation. Om det är personal som inte är utbildad i fysiska interventioner, och det är första gången det händer, kan man försvara att de inte använder den bästa metoden. Men att göra fasthållning nummer 2, nummer 20 eller nummer 200 är en tydlig kränkning. Då bör man ha förstått att en fysisk intervention kan bli nödvändig och bör ha sett till att lära sig en säker och effektiv metod, förslagsvis Studio III.
- Det är kränkande att igen och igen utsättas för situationer man inte klarar av. Oscar i Johanna Sjöwalls reportage utsattes för flera fasthållningar i samband med gympan. I flera fall handlade det om att han hade jättesvårt för att åka ut i de lekar man hade på gympan. Efter att det hade hänt en gång borde personalen veta att det var en svår situation och inte utsatt honom för samma situation igen. Fast man utsatte honom för samma situation igen och igen, vilket medförde flera fasthållningar.
- Och jag vill påstå att det är kränkande att inte erbjudas en undervisning som är anpassat ens funktionsnivå. Enligt Skollagen måste skolan anpassa undervisningen efter elevens förmågor. Över 500 gångar om året sedan nuvarande Skollagen började gälla i 2011 har Skolinspektionen kritiserat skolor för att just inte ha anpassat undervisningen kring elever med funktionsnedsättningar. Ändå väljer Skolinspektionen inte att se detta som en kränkning av eleven utan enbart som ett lagbrott av skolan. Det är alltså ett brott utan offer. Även det kan jag tycka är kränkande.
Varsågod, Skolinspektionen. Det är bara att kryssa i vilka kränkningar som gäller när ni läser anmälningar. Och lycka till med ert viktiga arbete. Vi behöver någon som ser till att Skollagen följs och att elever inte blir rättslösa. Det är viktigt. För barn måste vara i skolan. Så det måste vara bra.