Om den hårda, den mjuka och den pedagogiska verksamheten

Jag såg Uppdrag granskning om Ersta flickhem i går. Jag kan egentligen inte uttala mig om Ersta flickhem, bara om det som företrädarna för flickhemmet själva uttalar i programmet. Men är det dokumentäran beskrev sant finns det klart oegentligheter och troligen lite för långt mellan ansvarig ledning och personal på golvet. Och man kan undra sig över flickhemmets metodval när man säger ja till den grupp man erbjuder vård till. Men det är inte det denna bloggpost ska handla om.

Nej, det som slog mig när jag såg dokumentären var något väldigt vanligt och fullkomligt vansinnigt. Det var bristen på förståelse av vad pedagogik är.

En av dokumentärens poänger var att personal lät flickorna gå och prostituera sig, även när man visste om att det var det som pågick. Man diskuterade vad personal får göra i en sådan situation. Företrädare för Ersta diakoni sa att flickorna var placerade frivilligt enligt socialtjänstlagen och att man därför inte får hålla dem tillbaka, och journalisterna och en jurist sa att man visst får hålla tillbaka dem fysiskt, dra dem ur bilar och liknande för att undvika övergrepp.

Det är inte ovanligt att ställa de två metoderna mot varandra. Antingen är man hård eller mjuk. Antingen säger man ifrån eller är mesig. Att journalister kan ha den uppfattningen är inte så konstigt. De förväntas ju inte ha pedagogisk eller psykologisk kunskap. Men att företrädare för en seriös verksamhet som arbetar med vård, omsorg och pedagogik tänker så är riktigt riktigt skrämmande.

Att vara hård skapar inga bra verksamheter. Verksamheter som bygger på auktoritära strategier misslyckas mycket mer än andra verksamheter. Sämre utfall, barn och ungdomar som misslyckas i livet etc. Det har vi i Sverige fått betala stora skadestånd för nyligen, när staten betalade ut skadestånd till de barn som placerades under 60-, 70- och 80-talen. Varje gång denna typ av verksamhet tas upp i media förfäras vi. Så vill vi inte ha det i Sverige.

Att vara mjuk, som Ersta flickhem enligt Uppdrag granskning är, funkar inte heller. Tjejerna beskrev att de inte kände sig skyddade och omhändertagna. Liknande historier har vi från Kalibers granskning av fallet Nora. Även där ledde det inte till en bra utveckling.

I min värld är det ganska enkelt. Att vara hård är att vara auktoritär. Det handlar om att träna människor i att lyda. Det vill ingen av oss egentligen. Att vara mjuk är att låta stå till. Det handlar om bristande omsorg om man får betalt för att bedriva vård och omsorg. Men det finns en tredje position. Den brukar vi kalla pedagogik.

Pedagogik är att få människor att göra det som är bra för dem frivilligt. Det handlar om att ta det ansvar man som personal ska ta så att de personer man har hand om faktiskt gör det som är bra för dem. Det betyder att man kan mäta kvalitén i insatsen genom att mäta hur man får de personer man har hand om att säga ja. Denna helt grundläggande förståelse av vad jobbet går ut på tycker jag att man kan kräva av en verksamhet som jobbar med vård, omsorg och pedagogik. Inte av journalister, men av verksamheten. Och denna helt grundläggande förståelse saknades i de uttalanden företrädare för Ersta diakoni kom med. Det är skrämmande.

Metodmässigt betyder pedagogik varken att släpa flickor ut ur bilar eller låta dem prostituera sig, utan att vara så pass nära flickorna i vardagen att de inte prostituerar sig. Göra en analys tillsammans med flickan av vad som skulle kunna få henne att låta bli. Det kan mynna ut i att man har frivilliga avtal med flickan kring internet och telefon, att hon söker upp personal när hon får ångest etc. Sedan finns det metoder som att alltid hänga med när någon går promenad, alltid konfrontera torskarna och upplysa att de kommer att polisanmälas. Och att använda den miljöterapi Ersta säger sig använda sig av till att skapa vardagar med begripliga aktiviteter helst hela tiden.

Så fram med bra aktiviteter tillsammans med personal. Bygga relationer, skapa rum för förtroende och se till att flickorna känner sig omhändertagna. Använd bolltäcken och andra ångestdämpande hjälpmedel. Kombinera det med ett engagemang för flickorna som gör att personal hänger med på promenad, polisanmäler torskar och hjälper de barn de har hand om att navigera. På det kan vi sedan lägga psykologisk behandling. Det finns bra evidens för både DBT (dialektisk beteendeterapi) och MBT (mentaliseringsbaserad terapi) i just den gruppen av flickor, liksom det finns en mängd fungerande psykologiska behandlingsmetoder för eventuella trauman.

De olika nivåerna krävs i bra vård av normaltbegåvade barn med självskadebeteende: En strukturerad vardag (det sänker stressen som utlöser beteendet), en trygg relationsbaserad miljö med engagerade vuxna och en fungerande behandling vid behov.