A står för accomplishment, att uppnå något. I vanliga människors liv är det en oerhört viktig faktor för att må bra. Det kan vara en av orsakerna till att människor som inte själva valt sina liv utan bara hängt med ofta har låg livskvalité och många fysiska och psykiska hälsoproblem. Det kan vara människor på försörjningsstöd som aldrig fick ett jobb.
De flesta barn och ungdomar har drömmar om hur livet ska bli. En del har enkla drömmar, som att få ett jobb och en familj, andra har stora drömmar, som att bli rockstjärna eller professionell fotbollspelare. De flesta av de stora drömmarna hyvlas ner under ungdomen, men en del blir såklart verkliga. Det finns ju rockstjärnor och även en Zlatan här och var. Är drömmarna överkomliga, som drömmen om att få ett visst yrke som inte är alldeles för svårt att uppnå, går de ofta i uppfyllelse.
Men det behöver inte vara de ursprungliga drömmarna som blir verklighet. Jag hade en tydlig dröm om att bli rockstjärna när jag var tonåring. Jag tillbringade många timmar i replokalen och blev hyfsat bra på gitarren. Men så småningom fick jag inse att det var en ouppnåelig dröm och orientera mig åt ett annat håll. Då fokuserade jag på att bli bra på mitt jobb, som på den tiden var som maskinställare i plasten på Electrolux. Jag hoppades kunna bli lagbas så småningom. Men även den drömmen kraschade när jag fick för stora balansproblem och var tvungen att skola om mig till ett jobb där det inte finns roterande maskiner. Ändå var känslan av att ha uppnått något jättestor den dagen jag lämnade in mitt examensarbete på universitetet och fick kalla mig psykolog. Fast jag egentligen aldrig hade den drömmen innan jag lite slumpvist skickade in min ansökan.
Det behöver inte heller vara de stora målen som ska uppnås. Min söta hustru kommer i håg när hon som femåring hade lärt sig vissla. Hon beskriver det som en enorm känsla av att ha uppnått något stort. Nu kunde hon allt. Hon kunde cykla, hoppa på ett ben och vissla. Nu behövde hon bara växa. Och det gick ju liksom av sig självt.
Det kan även vara de små målen i vardagen. Jag får absolut en känsla av tillfredsställelse när jag klickar sänd på datorn och ett bokmanus går till förlaget. Eller när jag fått till en riktigt bra köttgryta. Min dotter Sophie pratar om känslan när man besegrad en viktig boss i ett spel. Och det är nog på den nivån vi ska leta när vi vill skapa känslan av att ha uppnått något hos människor med särskilda behov. Det kanske inte är de stora målen. Det är när något blir färdigt, när ordning återställs eller när jag lyckats tömma diskmaskinen.
Även här ska vi dokumentera. Och även här ska vi leta efter fler upplevelser av att ha uppnår något. Och även här kan det vara svårt för oss att hålla oss själva utanför. Jag har träffat väldigt många personer med särskilda behov som inte tycker att de uppnått något för att de tömt diskmaskinen. Att tömma diskmaskinen är ganska enkelt inte meningsfullt för dem. De kanske blir stolta av att ha lagt ett pussel eller sprungit fort. Kanske inte ens fortast. Men det kändes som vinden.
Igen är utmaningen att verkligen kolla och bedöma när känslan av att ha lyckats finns. Och sedan skapa massor med situationer där det händer. Ju fler desto bättre livskvalité.
