Om gammalt vin på gamla flaskor i skolpolitiken

Om gammalt vin på gamla flaskor i skolpolitiken

Skolpolitiken i Sverige är explosiv. Just nu är den hetaste frågan om vinster ska tillåtas och om skolor ska få drivas i aktiebolagsform, något Sverige är ensam i världen att tillåta. Den debatten är inte så intressant för mig att ingå i, det finns en stor majoritet i befolkningen för att begränsa vinstuttag i skolan, så det är enbart en fråga om tid innan det händer.

Ändå finns en debatt. och som vanligt är det Liberalerna som är på skolaktiebolagens sida. Argumentet är valfrihet, vilket kan tycka lite märkligt eftersom ingen vill förbjuda friskolor. Det finns friskolor i de allra flesta länder trots vinstförbud. I Danmark, där jag kommer ifrån, finns det friskolor av precis samma typ som i Sverige, fast icke-vinstdrivna. Det var Danmark man tittade på på nittiotalet, när friskolereformen kom. De allra flesta friskolor i Danmark är ideologiska skolor, som använder en alternativ pedagogik. Det kan vara Freinet-pedagogik, Montessori-pedagogik eller den helt dominerande, Grundtvig-Koldsk pedagogik. Fast de är självägande skolor, en bolagsform där skolan äger sig själv. Löner och lokalhyra etc. ska godkännas av kommunen skolan ligger i, så vinster inte kan tas ut bakvägen. Däremot får skolan såklart gärna ha ett egenkapital, så man kan klara av sämre tider. Så när Friskolornas Riksförbund räknar med att 50 % av friskolorna kommer att försvinna vid ett vinstförbud handlar det om att skolorna har blivit företag med huvudmålet att skapa vinst eller värde för senare försäljning (där priset avgörs av framtida vinster) istället för verksamheter med huvudsyftet att bedriva skola. Valfriheten borde bestå även om ett vinstförbud införs, endast oseriösa skolor kommer att lägga ner.

Dessutom vill Liberalerna värna om kö-systemet, som i praktiken dödar valfriheten. I Sverige kan man i dag inte flytta om man vill behålla sin valfrihet. För det finns inga platser i friskolorna. Däremot finns det kö till stort sett alla friskolor. Till vissa skolor behöver man köa 5 år eller mer för en plats i förskoleklass. Funkar inte ens barns skola kan man därför sällan byta till en friskola. Att liberalerna anser att vi måste försvara kösystemet tar därför ut deras huvudargument mot vinstförbud.

Att Liberalerna har en icke-sammanhängande skolpolitik är inget nytt. Till exempel pratade Jan Björklund ofta om att respekten för lärarnas kompetens borde höjas, medan han kom med förslag som undergrävde just den respekten. Ett av de mest vansinniga förslagen var att skolan ska kunna kräva att föräldrarna är i skolan och vaktar stökiga barn. Som om en förälder, som jämfört med lärare är amatörer när det gäller att ta hand om barn, skulle lösa jobbet bättre? Björklund klagade alltså på bristande respekt för lärares kompetens och underkände i samma andetag samma lärares kompetens.

På samma sätt stod Liberalerna och Björklund bakom kravet på godkända betyg i grundskolan för att gå vidare i utbildningssystemet. Fast samtidigt kritiserar Liberalerna och Björklund att elever inte når målen i grundskolan, och därför inte får gå vidare i utbildningssystemet. Fast de skyller såklart på Socialdemokraterna.

I eftervalsanalysen i 2014 beskrev SOM-institutet Liberalerna som ett en-frågeparti. Frågan de profilerade sig på var såklart skolan. Fast Som-institutet beskrev att Socialdemokraterna vann den kampen om just skolfrågan. Fler av de som tyckte att skolan var en viktig fråga röstade på Socialdemokraterna. Liberalerna gick tillbaka i det valet. Ändå fortsatte Socialdemokraterna med LGR11, skollagen som hade Jan Björklunds fingeravtryck. Först nu, med Magdalena Anderssons regering, börjar det hända saker i skolpolitiken. Därför är det kanske inte så konstigt att Liberalerna börjar prata skolpolitik igen. Fast den skola Björklund skapade under sina år som skolminister har visat sig vara ett haveri. Den ledar till utanförskap eftersom över var tionde aldrig uppnår målen i grundskolan, och därför är avskurna från vidare utbildning. Även utbildning till praktiska yrken. Därför borde vi kunna förvänta oss att Liberalerna hade ändrat sin politik. Att satsa på frågor ingen vill stödja verkar dumt. Men det gör Liberalerna.

I en intervju med Expressen den 16/3 2022 beskriver Nyamko Sabuni Liberalernas skolpolitik: Inget vinstförbud, friskolornas köer ska värnas, och, hör och häpna, föräldrar ska kunna tvingas att vakta sina bråkiga barn i skolan. Det mest korkade förslag som någonsin lagts i svensk skolpolitik. Ett förslag ingen stödjer, varken eleverna via deras organisationer, lärarna via deras organisationer, skolledarna via deras organisation eller någon skolforskare i världen. Sedan lägger hon till att skolan ska få mer pengar, kommunala skolan ska förstatligas och att det ska vara mera ordning och reda i skolan. Utan att förklara hur. Men vi får nog räkna med att det är den låtsasordning-och-reda Björklund förespråkade (öka lärares befogenheter att använda våld mot elever, konsekvenstrappor etc), som inte ledar till trygghet och studiero i verkligheten. Den låtsasordning-och-reda som praktiseras på till exempel Internationella Engelska Skolan och enligt Skolinspektionens kartläggning lett till en trygghet och studiero under genomsnittet.

Så Liberalerna är på banan igen. Kanske ett sista försök att få finnas kvar i Riksdagen. Fast med gammal vin på gamla flaskor. Gammalt vin ingen vill dricka. Och Nyamko Sabuni säger att  ”Liberalerna ansvarar för skolfrågorna vid ett maktskifte”.