Regeringen kom i veckan med ett utspel om trygghet och studiero i skolan. Det kom i form av en presskonferens och en lagrådsremiss. Det innebär att förslagen till ändringar i Skollagen redan varit på remiss i kommuner och andra sammanhang (de bästa remissvaren tycker jag kommer från Barnombudsmannen, Attention, Rädda barnen och Sameskolstyrelsen). Nu går ändringsförslaget till lagrådet för en bedömning av kvalitén av själva lagstiftningen. Det finns lite olika förslag i lagrådsremissen:
Lagen ska skilja på trygghet och studiero. Trygghet handlar om att man inte ska kränkas, och studiero handlar om förutsättningarna för att kunna lära sig. Det ska alltså inte räcka med att det är lugnt i klassrummet, alla elever ska kunna arbeta och ta till sig kunskap. Och det är skolans ansvar att se till att det både finns trygghet och studiero. Jag kan tycka att detta är viktigt. I debatten om trygghet och studiero målas stökiga elever ofta upp som de som är ansvariga för trygghet och studiero, och i vissa bindgalna förslag har till och med föräldrarna gjorts ansvariga. Så är det inte. Så det är en bra början på lagrådsremissen.
Skolinspektionen ska inte längre bara kunna påtala vad skolan ska förbättra. Nu ska de komma med förelägganden. Det innebär att Skolinspektionen ska kunna kräva att skolan gör på ett visst sätt, inklusive att kräva mer personal, utbildat personal och liknande. Kanske även ett riktigt skolbibliotek och en fungerande matsal. Det är en begränsning av rektors och huvudmannens makt. Detta är kanske det bästa förslaget i hela lagrådsremissen.
Det systematiska kvalitetsarbetet ska tydliggöras. Det innebär att Skolinspektionen ska kunna kräva en viss kvalitet i det förebyggande arbete med trygghet och studiero. Huvudmannen (det kan vara kommunen eller skolans ägarorganisation) ska alltså kunna visa hur de jobbar och hur de följer upp på arbetet kring trygghet och studiero. Detta är även det en jättebra ändring.
Regeringen skriver att ordningsregler fortfarande ska finnas på alla skolor. Regeringen tydliggör att de ska formuleras av rektor i samarbete med eleverna, och både elever och rektor ska utvärdera hur de efterföljs. Denna ändring har tillkommit för att säkra att eleverna faktiskt är med i besluten. Det står tydligt i lagrådsremissen att elevernas delaktighet ska öka. Det är bra.
Det var de förslag som är bra. Sedan finns det de som är ok. Jag förstår varför de ingår i lagrådsremissen, men jag tycker kanske inte att de gör så stor skillnad.
Föräldrar ska inte kunna klaga till Skolinspektionen innan de har tagit upp sina klagomål med skolan. Det handlar om att skolan ska ges möjlighet att komma tillrätta med brister i stöd till elever med särskilda behov snabbt och effektivt, utan att vänta på Skolinspektionens utredning. Föräldrar kan fortfarande anmäla om skolan inte tar klagomålet på allvar. Och om föräldrarna kan visa att det finns särskilda skäl (till exempel att det är rektor som kränkt ett barn och inte vill diskutera det) får de ändå anmäla direkt. Jag kan tycka att detta är en ok ändring.
Regeringen vill införa ett grundläggande förbud mot att använda mobiltelefon i klassrummet. Regeringen vill alltså ta bort diskussionen om mobiltelefoner i undervisningen genom att i princip förbjuda dem. Regeringen skriver, att lärare kan bestämma att eleverna får använda mobiltelefoner för att ta reda på information som behövs i undervisningen. Dessutom kan skolan frångå lagen för de elever som av olika skäl behöver sina telefoner. Det kan vara elever med särskilda behov, eller i situationer där föräldrarna behöver kunna komma i kontakt med eleven.
Dessutom ska rektor kunna bestämma att alla mobiltelefoner ska kunna samlas in och tas om hand under skoltid, och även bestämma om helt mobilfria skoldagar.
Jag kan tycka att mobilförbudet är onödigt. De allra flesta lärare löser detta utan att det medför problem i vardagen. Men jag kan dock inte heller uppröras. Jag hoppas bara att de som behöver sin telefon faktiskt får ha den. Och det blir intressant att se hur skolan kommer att lösa klagomål och ersättningskrav där en omhändertagen mobiltelefon har gått sönder. För det kommer såklart att hända.
Sedan kommer vi till de förslag som är mindre genomtänkta och nog mest ett resultat av den allmänna debatten om hårdare tag:
Regeringen vill skriva in i Skollagen att lärare får ingripa fysiskt för att säkra trygghet och studiero. Regeringen skriver:
”Det ska framgå av skollagen att all personal ska få vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero. Det ska uttryckligen anges att dessa åtgärder innefattar en befogenhet att ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar eller andra ordningsstörningar. Det förtydligas även genom en redaktionell ändring att en proportionalitetsprincip fortsatt gäller vid såväl en åtgärd enligt ovan, som vid andra disciplinära och särskilda åtgärder. Detta innebär att en sådan åtgärd endast får vidtas om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter”.
Genom senaste åren har en del personer med koppling till skolan (och en mängd allmänna högertyckare) efterfrågat befogenheter att ingripa fysiskt mot störande elever. Vi har väldigt få domar där lärare faktiskt dömts för fysiska ingripanden, men några finns det. En lärare dömdes för misshandel även av Högsta Domstolen efter att ha tagit tag i en elevs nacke och dragit iväg med den till rektors kontor, och en lärare och en elevassistent dömdes för fasthållning. Så behovet har inte handlat om risken att bli dömd. Däremot finns det ett antal fall där elever fått skadestånd för kränkande behandling, trots att skolans personal inte ens varit åtalat för misshandel. Till och med ganska grova fall av misskötsamhet, som att ge en elev en örfil, och även upprepade fasthållningar, har enbart handlat om skadestånd till eleven. Men lärarfacken och Skolverket har enligt Regeringen beskrivit att många lärare inte vågar ingripa när elever till exempel slåss. De är rädda för konsekvenserna.
Egentligen har det inte funnits några stora frågetecken. I Brottsbalkens bestämmelser om nödvärn och nödrätt står det tydligt att vem som helst får avvärja ett pågående brottsligt angrepp på person eller egendom, men att insatsen ska stå i proportion till det man önskar uppnå. Man får alltså inte använda övervåld. Det stämmer ganska väl med de domar som finns, och som skapat rättspraxis. Men kravet om tydliga befogenheter har ändå funnits.
Nu har regeringen löst det genom att föreslå att det skrivs in i Skollagen att fysiska ingripanden får användas för att avvärja våld, kränkningar och andra ordningsstörningar. Fast insatsen ska stå i proportion till sitt syfte och övriga omständigheter. Det förtydligas också i lagrådsremissen att ingripanden enbart får vara avvärjande, och ska vara så milda det är möjligt och pågå i så kort tid som möjligt. Alltså inte annorlunda än det som redan gäller i reglerna om nödvärn och nödrätt.
Regeringen skriver också väldigt tydligt att detta inte är en utvidgning av befogenheterna. De som tidigare dömts hade dömts även efter denna lagändring. Och det är fortfarande domstolarna som ska avgöra om en personal i skolan gått för långt.
Det finns dock ytterligare ett problem. Genom att ge eller utvidga en befogenhet att använda våld (jo, lagrådsremissen gör det tydligt att fysiska ingripanden är våld) försvinner kravet på att undvika fysiska ingripanden. Det betyder att det finns en risk att personal tappar kompetens. Jag jobbar i olika länder. I en del länder finns det befogenheter att använda våld, till exempel får personal på hvb-hem i Danmark göra fysiska ingripanden. Befogenheten tillkom i 1993. När lagen skulle revideras i 2015 krävde företrädare för hvb-hemmen att befogenheten skulle utvidgas eftersom de upplevde att det fanns situationer där befogenheterna inte räckte till. Orsaken är att man alltid gick precis till gränsen för vad man fick göra. Det innebar att man under åren 1993-2015 förlorat kompetens. Man klarade inte längre av de situationer man förut klarade av. Vi kan förvänta samma kompetensförlust i svenska skolan i de kommande åren.
Ytterligare ett problem är att fysiska ingripanden inte leder till lugn. Tvärtom innebär fysiska ingripanden att risken för våld från elevens sida ökar våldsamt. Detta är sedan långe visat i forskning. Så de situationer lagändringen ska avhjälpa kommer tyvärr att bli våldsammare. Det kommer enligt logiken i avsnittet ovan att leda till krav på fler befogenheter. Så på sikt kan detta innebära att skolan blir än mer auktoritär. Och det kommer att förstöra Sveriges möjligheter att klara sig i internationella konkurrensen.
I lagrådsremissen står det även lite andra spännande saker:
1: Om fysiska ingripanden händer, beror det troligen på att det förebyggande arbete inte varit tillräckligt bra. Det innebär att skolan inte får ett vardagsverktyg, utan enbart en nödmetod. Händer det mer än en gång med samma elev måste skolan ta reda på varför, och ändra sitt arbetssätt. Skolan får inte förlita sig på reaktiva metoder. Detta är jättebra och jätteviktigt.
2: Befogenheten innebär även att tillsynsplikten förtydligas. Det innebär att en elev kan få skadestånd om personal inte ingriper. Om en elev skadas av en annan elev, där personal hade kunnat avvärja situationen, kan den skadade eleven kräva skolan på skadestånd. Så även om en del, till exempel Liberalernas Roger Haddad, har efterfrågat befogenheter för att undvika skadeståndsrättsfall, får vi fler möjligheter till skadestånd. Elever kan fortfarande få skadestånd för kränkningar vid fysiska ingripanden (om de inte anses uppfylla kriterierna, till exempel proportionalitetskriteriet), och nu kan även elever som skadats av andra elever under skoltiden få skadestånd. Så skolans personal får det inte lättare av detta lagförslaget.
Det är vanligt att befogenheter medför krav på att använda befogenheten. Så är det för poliser, ordningsvakter, personal på SiS och i psykiatrin. Fast här slår Regeringen fast att skolpersonal inte kan dömas för underlåtenhet att använda sig av befogenheten. Det är enbart skadestånd som kan bli aktuellt, och det får vi förvänta ska betalas av skolans huvudman. Men det kan ändå innebära att det blir svårare att rekrytera personal. Vem vill vara lärare om jobbet kräver att du gör fysiska ingripanden? Så det kan bli betydligt svårare att fylla lärarutbildningarna.
3: Ett fysiskt ingripande kan vara att dra en mobiltelefon ur handen på en elev som vill fotografera en annan elev på ett kränkande sätt. Det kan även vara att sära på två elever som slåss eller att dra en elev ut från klassrummet genom ett grepp om armen. Det är de tre exempel som beskrivs i lagrådsremissen. Alltså inga fasthållningar eller andra direkt livsfarliga ingripanden. Det är bra att exemplen finns, så ingen tror att man får göra vad man vill.
4: Befogenheten gäller all skolpersonal. Inte bara de som är utbildade i fysiska ingripanden, utan även nittonåriga elevassistenter, vaktmästare och skolsekreterare. Fast bara om de är anställda i skolan. Är vaktmästaren anställd av fastighetsbolaget finns det ingen befogenhet. Jag personligen hade önskat att det krävdes utbildning i fysiska interventioner för att få använda dem inom befogenheten. Det kräver vi av polisen och andra som har särskilda befogenheter. Det innebär att ansvaret för en elevs liv och hälsa ändå faller på den som gör ingripandet. Skadas en elev på grund av att du använt en intervention som var för våldsam eller innebar fara du inte kände till, ingår den inte i befogenheten, och du kan åtalas för misshandel eller, i värsta fall, vållande till annans död. Så jobbar du i skolan rekommenderar jag dig att genast se till att få gå en kurs i Studio 3, metod för säker fysisk hantering av våldsamma personer.
Jag har svårt att se att lagförslaget kommer att underlätta för skolpersonal. Det är fortfarande svårt att veta vad man får göra, och det personliga ansvaret har inte blivit mindre. Dessutom kan skolpersonal plötsligt förväntas att ingripa i vissa situationer som hen tidigare kunnat hantera utan fysiska interventioner.
Sedan finns det förslag på att det ska vara lättare att stänga av elever. Som det är nu ska rektor ha testat olika andra insatser innan hen får stänga av en elev. Det ska ändras till att det kan hända som första insats. Det är dock tydligt att Regeringen här försöker att blidka en opinion. Det ska fortfarande bara vara tillåtet att stänga av en elev i de obligatoriska skolformerna (grundskolan, grundsärskolan och sameskolan) i en vecka, och högst två gångar om året. Och Regeringen gör det väldigt tydligt att eleven ska kompenseras för den undervisning hen går miste om. Skolan får alltså inte bara skicka hem eleven.
Problemet är att avstängning överhuvudtaget finns med som intervention. Den forskning som finns (och det är mycket) visar att avstängning ökar den avstängde elevs risk för kriminalitet på kort sikt, på lång sikt, och även hens klasskamraters risk för kriminalitet på lång sikt med 22 %. Just kring gängkriminalitet verkar det vara en riskfaktor. Så det är en korkad befogenhet. Punkt slut.
Och ett sista korkat förslag: Tidigare kunde man placera en elev i resursskola trots föräldrarnas motstånd om det var för elevens bästa och i vissa fall om elevens gjorde undervisning helt omöjlig. Nu föreslår Regeringen att man ska nämna den möjligheten i Skollagens kapitel om trygghet och studiero. Detta är kanske det sämsta förslag av alla. Det innebär att skolan får som förslag i kapitlet om trygghet och studiero att ta sig ur alla andra krav på förebyggande åtgärder och bra pedagogik genom att placera stökiga elever tillsammans i något som kommer att påminna om gamla tiders OBS-klass. Och skolan kan göra det mot föräldrarnas vilja. Just det förslaget innebär att ställa elever mot varandra; de välfungerande elevers behov går före elevers som har svårt att klara sig utan stöd.
Fast det värsta är nog ändå att lagrådsremissen fattas ett funktionshinderperspektiv. Det skrivs lite i början om elevers rätt till särskilt stöd, men ingenstans kopplas studiero till funktionsnedsättningar. Det innebär att det disciplinära perspektiv som kom in i Skollagen i 2011, och nu utvidgas med tydlighet och befogenheter att använda fysisk metod är helt fritt från tanken att de elever som ingår i svåra situationer oftast har funktionsnedsättningar. I min erfarenhet kommer en stor majoritet av de situationer där skolpersonal kommer att använda sig av fysiska ingripanden handla om elever med stödbehov på grund av funktionsnedsättningar. Adhd och autism kommer att dominera. För så har det sett ut hittills, och så ser det ut i hela världen.
Så jag får nog konkludera min åsikt om denna lagrådsremiss: Lite bra småförslag, lite likgiltigheter och en katastrof i vardande för förslagen om fysiska ingripanden, avstängningar och placering i resursskola. Och det fattas funktionshinderperspektiv.