Om curlingföräldraskapets resultat och konsekvenser 

För många år sedan formulerade danska psykologen Bent Hougaard begreppet curlingföräldrar. Han beskrev föräldrar som sopade framför sina barn i vardagen, körde dem vart de ville, hjälpte dem med läxorna och såg till att ingenting var jobbigt. Han ansåg att den typen av barnuppfostran inte förberedde barnen på vuxenlivet, och förutsade att dessa barn skulle ha svårt att möta motstånd i livet och därför inte genomföra utbildningar och klara sig själva som vuxna. Dessa antaganden byggde på absolut ingenting, eller kanske mest en känsla. 

Danska statens forskningscenter om välfärd bestämde sig för att ta reda på om Hougaard hade rätt. Så de använde en såkallad prospektiv studie, där de följde 6000 barn födda i 1995. Dessa barn fyller 23 i 2018, och studien pågår fortfarande. Det har publicerats tre delrapporter från studien, den senaste i början av sommaren 2018. Resultaten är kul. 

Forskarna har delat upp de 6000 barn i fyra grupper:

  • Punkt: Barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och hjälpt mycket till hemma. Det är 13 % av barnen. 
  • Barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och inte behövt hjälpa till hemma. Det är 6 % av barnen. Denna grupp betecknar forskarna som barn med curlingföräldrar.
  • Barn som inte fått mycket hjälp men har fått hjälpa mycket till hemma. Det är 57 % av barnen.
  • Barn som inte fått mycket hjälp och inte behövt hjälpa till hemma. Det är 24 % av barnen.  

Grupperna har jämförts utifrån olika faktorer. Barn av curlingföräldrar känner sig minst ensamma, genomför i störst utsträckning utbildning (minst drop-out) och har bäst psykisk hälsa. De har dessutom bäst relationer med sina föräldrar. De har i mindre utsträckning än barn som bara fått lite hjälp av sina föräldrar provat hash. De grupper som klarar sig sämst i all dessa faktorer är de barn som inte fått mycket hjälp av sina föräldrar, oberoende om de behövt hjälpa till hemma. Den grupp som får högst betyg är barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och behövt hjälpa till hemma. Fast curlingföräldrarnas barn kommer tvåa. Igen klarar sig barn som fått bara lite hjälp av sina föräldrar sämst. 

Hougaards antaganden har alltså visat sig vara fel. Curlingföräldrars barn klarar sig betydligt bättre än genomsnittet, och bäst i de flesta faktorer man mätt. 

Vad betyder det? Jo, att man som förälder inte ska vara rädd att hjälpa sitt barn. Att ställa upp för sina barn även när de inte behöver det kommer att vara en fördel i barnets liv. Man ska inte vara rädd att skämma bort sina barn, det verkar ganska enkelt vara bättre att göra det än att låta bli. 

Ska barn ha plikter och uppdrag hemma? Ja, om man vill att de ska ha bäst betyg och minst risk att röka hash. Fast effekten är liten. Det är nästan precis lika bra att låta bli. Precis som det är nästan lika bra att ha plikter när det gäller att få bra relationer med barnen som vuxna, att minska risken för psykisk ohälsa och för att de ska uppleva sig ensamma som unga vuxna. 

Att inte hjälpa sina barn mer än högst nödvändigt verkar dock vara en dålig strategi. Då ökar man risken för psykisk ohälsa, ensamhet, missbruk, låga betyg, drop out i utbildningssystemet och dåliga relationer med oss. Det verkar vara bra att skämma bort och curla sina barn.  

Detta är ingen liten studie. Ingen dålig studie heller. 6000 barn i en prospektiv studie är större än någon studie om barnuppfostran någon har gjort förut. Så vi får nog slå fast att curlingföräldrar är de som fattat vad som är bra för deras barn. 

Länk till studien: Klicka här