Sedan Jan Björklund blev skolminister i Reinfeldts regering har svensk skoldebatt inneburit fokus på regler, konsekvenser och lydnad. Dessutom har begrepp som kunskapsskola och höga krav varit frekventa. Det har såklart sidolöpande funnits en politisk debatt om vinstdrivande verksamheter inom välfärden (inklusive skolor och skolkoncerner), men den debatten har inte drivits från liberalt håll.
Björklund beskrev att den socialdemokratiska flumskolan byggde på ett motstånd mot ordning och studiero, vilket visade sig genom grupparbete, elevdemokrati och ett fokus på omsorg istället för inlärning av ämneskunskaper. Denna bild av skolan hamrade han in tills det blev den förhärskande förståelse av skolan i breda delar av befolkningen.
Björklund var skolminister under Reinfeldregeringerna 2006-2014. Hans inflytande under de åren borde därför varit väldigt stort. Hans största politiska avtryck borde vi hitta i 2010 års skollag och i läroplanen LGR 11. Fast i LGR 11 minskade kunskapskraven generellt, istället premierades analysförmåga i betygskriterierna. Björklunds avtryck syns främst i införandet av ett kapitel om trygghet och studiero, skollagens kapitel 5.
Skollagens kapitel fem handlar inte om trygghet och studiero. Det enda som finns i lagen med det fokus är en kort paragraf i början:
3 § Alla elever ska tillförsäkras en skolmiljö där utbildningen präglas av trygghet och undervisningen av studiero. Med studiero avses att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen.
Huvudmannen ska säkerställa att det på skolenheten bedrivs ett förebyggande arbete som syftar till att skapa trygghet och studiero.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det förebyggande arbetet.
Resten av kapitlet är en katalog över tillåtna straff och konsekvenser för störigt beteende. I kapitlet beskrivs att läraren och rektor får omhänderta föremål, visa ut en elev från undervisningssalen, utdöma kvarsittning, omplacera en elev och stänga av en elev i högst en vecka.
Missförståndet att trygghet och studiero handlar om straffande åtgärder bygger på det felaktiga antagandet att straff innebär lärande. Vid detta laget, efter över hundra års forskning års forskning, borde vi veta bättre. Just gällande barn har studier gång eftersom annan visat att straff inte minskar problembeteende, att risken för kriminalitet i vuxenlivet ökar hos elever som straffas, och att auktoritära metoder i skolan leder till lägre skolresultat. Fast Björklunds retorik; att skolan måste bli mer auktoritär för att öka skolresultaten, har blivit en berättelse väldigt många köper.
Björklunds efterträdare som skolpolitisk talesperson i partiet Liberalerna är Roger Haddad. Han har fortsatt Björklunds retorik, fast i ännu mer extrem riktning. Ett av hans hjärtefrågor är att Skolinspektionens elevombudsmansfunktion bör nedläggas. Han tycker att barn bör berövas möjligheten att få skadestånd efter lärares övergrepp. Han förespråkar dessutom hårdare tag i skolan, att lärare ska få fler befogenheter att använda sig av fysisk metod, det vi i vanliga fall kallar våld.
I Tidöavtalet, som avtalades mellan M, SD, KD och L inför Kristerssons regeringsbildning i 2022, beskriver de flesta medier att Liberalerna fick hela sin skolpolitik igenom. Tidöavtalet har en del auktoritära inslag, men ingenstans är de så tydliga som i avsnittet om skolan. Till exempel står det i Tidöavtalet att grundlagen ska ändras så att rektor blir ansvarig för att konsekvenstrappor införs och upprätthålls. Det innebär att rektor kan straffas för tjänstefel om skolan väljer att inte ha en konsekvenstrappa. Det som kallas konsekvenstrappan är den katalog av straff som står i skollagens 5e kapitel. Skollagen beskriver inte att de olika straff ska ingå i en trappa, men det har ofta tolkats så. Ofta straffas barn med utvisning av klassrummet. Om beteendet upprepas blir det omplacering. Om det ändå upprepas blir det avstängning. Min kollega, David Edfelt, brukar påpeka att en trappa i vanliga fall leder till någonting. Han beskrivit att konsekvenstrappan leder till ett stup. Efter avstängningen finns inte fler möjliga åtgärder. Denna mekanism vill regeringen enligt Tidöavtalet permanenta och göra rektor personligt ansvarig för. Trots att ingen forskning i världen har visat positiva effekter av de olika trappstegen. Sista trappsteget, avstängning, har till och med visat sig öka risken för kriminalitet hos alla elever, inte bara de som stängs av. En regering som ser det som sitt främste uppdrag att minska gängkriminaliteten borde genast ta bort straffet avstängning från skollagen.
En annan konstighet i Tidöavtalet är att kravet på att en skola har ordningsregler skärps. Dessutom tas kravet att eleverna ska vara delaktiga i framtagandet av ordningsregler bort. Politikerna anser alltså att elevinflytandet gällande ordningsregler ska bort. Regler ska formuleras och administreras av de vuxna.
Man skulle kunna säga att så är det i hela samhället. Riksdagen skriver lagarna utan att fråga kriminella om vad de tycker. Fast då måste vi komma ihåg att riksdagen är vald som representanter av befolkningen, inklusive kriminella. Så folket skriver lagen. De vuxna i skolan är inte valda av eleverna, och eleverna kan inte rösta bort dem. Det Tidöavtalet därmed inför är den politiska modellen diktatur. Vuxna får bestämma både regler och konsekvenser. Det är negativt i förhållande till regelefterlevnad och stämmer inte alls med skolans övergripande mål, där just demokrati är ett nyckelord.
Senaste veckorna har föräldrar till barn med npf i Kalix kommun beskrivit hur deras barn utsattes för fasthållningar av elevcoacher under ledning av Susanne Norman, Skolkonsulterna AB. Kommunen hade bestämt sig för att införa den metod som beskrivs i Lillemor Bergquists och Susanne Normans bok Det finns inga omöjliga skolor. Boken beskriver en auktoritär metod som författarna själva beskriver som ”ta varje konflikt – och vinn den”. Metoden innebär att det upprättas väldigt tydliga och detaljerade ordningsregler. Man får inte ha keps eller mössa inomhus. Man ska äta med kniv och gaffel i matsalen. Man får inte prata utan att räcka upp handen. Man får inte säga emot en lärare. Man får inte snurra på sin snurrstol. Andra ordningsregler är betydligt mer diffusa: man får inte störa. Elever som har svårt att leva upp till reglerna får skriva på avtal där de förpliktar sig att följa ordningsreglerna. Om de sedan bryter reglerna samlar de på sig kvarsittningsminuter. Vägrar de samarbeta beskriver Bergquist och Norman hur man ska föra ut eleven från klassrummet genom att ta tag i elevens handleder. Fortsätter eleven trilskas håller man fast eleven i handlederna tills eleven lugnat sig. Föräldrar i Kalix har beskrivit hur eleverna hölls fast i en såkallad basket hold, där elevcoachen sitter bakom eleven och håller fast hen i handlederna. En fasthållningsmetod, som har lett till dödsfall, något som dokumenterats i en amerikansk kongressrapport.
Självklart gick det åt skogen för elever med npf. De förväntades leva upp till samma krav som andra elever. Det kan elever med npf per definition inte. De får en diagnos därför att de inte lyckas leva upp till det andra kan leva upp till. Huvudkriteriet för npf-diagnoser är att barnet inte klarar sig vid vanliga krav och förväntningar. Föräldrarna kontaktade media, som granskade.
Granskningen visade bland annat att avtalen är olagliga (barn kan inte ingå avtal), att elever faktiskt hölls fast, att Skolkonsulterna AB hänvisade till tidigare kunder som inte varit kunder, att skolan som Skolkonsulterna använder som illustration på att metoden fungerar tar tydligt avstånd från metoden, och att den referens de uppgett på Skolinspektionen i själva verket är skolchef i Östhammars kommun. Bluff och båg, alltså.
Kalix kommun avslutade projektet efter kritiken. Flera andra kommuner, som även de hade beslutat att implementera metoden, har ändrat sig eller skjutit på projektet tills utvärdering har gjorts i Kalix kommun. Skolkonsulterna AB som fått införa metoden i Kalix, stod plötsligt utan uppdrag.
Det mest intressanta i härvan är att Bergquists och Normans bok är utgiven av Timbro förlag. Timbro är näringslivets påverkansbyrå och tankesmedja. Den har en tydlig marknadsliberal profil. Timbro förlag har tidigare gett ut klassiska texter från liberalismens barndom. Det sägs till och med att Timbro förlag gav Lillemor Bergquist i uppdrag att skriva boken. I dagarna är det bokmässa. Timbro förlag är såklart på plats. Ett monterseminar i Timbros monter är en föreläsning av Susanne Norman om boken. Hon ska alltså, efter två veckors ramaskri från föräldrar till barn med npf och en hård mediegranskning som lett till att hennes företag, Skolkonsulterna AB, förlorat alla uppdrag, stå i Timbros monter och berätta om sin bok. En bok som i detalj beskriver hur skolpersonal ska misshandla barn så att de lyder. En bok som alla vanliga fackboksförlag hade dragit tillbaka efter kritiken.
Som kuriosa kan nämnas att Roger Haddad, Liberalernas skolpolitiska talesperson, deltog på bokens släppefest tillsammans med företrädare för Timbro.
Hur i hela friden kunde detta bli liberalt? Hur har liberala aktörer i Sverige flyttat sig från åsikten att alla ska ha samma möjligheter att lyckas i samhället (och skolan) till att det är helt ok att misshandla elever med funktionsnedsättningar? Hur blev det liberalt att minska elevers demokratiska rättigheter i skolan? Liberalismen har varit en drivande kraft i införandet av mänskliga rättigheter, inklusive förtydligande av barns rättigheter och rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Liberalerna har äran för att rättighetslagen LSS infördes 1994. Fast i dagens Sverige står liberalismen för förtryck av den svaga, iallafall i skolan. Företrädarna för Liberalerna och Timbro firar att en bok som tydligt beskriver hur elever ska utsättas för auktoritärt förtryck i form av fysiska fasthållningar, tvång och förnedring ges ut. Det är helt oförståeligt.
Uppdatering 8/11 2023
Den 6/11 berättade regeringen genom Skolminister Lotta Edholm (L) att det tillsätts en utredning som ska komma med förslag som varaktigt ska öka tryggheten och studieron i skolan. Utredare blir Happy Hilmarsdottir Arenvall, skol- och utbildningsdirektör i Järfälla kommun. Fast just förslagen är redan formulerade och tagna direkt ur Tidöavtalet. Det handlar om en grundlagsändring som ger rektor ansvar för att formulera ordningsregler, konsekvenstrappa och förväntansdokument och även säkra att de används. Det innebär att en rektor ska kunna dömas för tjänstefel om personalen inte använder sig av konsekvenspedagogik.
Från regeringens pressmeddelande:
För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Nu tar regeringen krafttag för att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och både skolpersonal och elever slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier, säger skolminister Lotta Edholm.
Hur det ska bli en trygg skola för elever som inte lyckas följa reglerna beskriver regeringen inte. Vi får hoppas att utredaren ser den frågan och tar in den i sin utredning.
Det ser ut som att regeringen vill att en variant at Skolkonsulternas metod ska implementeres i svensk skola generellt. Regeringen nämnar inte ens att anpassad skola ska undantas. Det är ett skrämmande. Det finns ingen som helst vetenskapligt stöd för att auktoritär pedagogik som den regeringen föreslår ger bättre trygghet eller minskar hot och kränkningar. Däremot finns det bra med evidens för att auktoritär pedagogik ökar risken för kriminalitet i vuxenlivet. Inte minst om avstängningar ökar, vilket regeringen tydligt skriver att den vill.
Så galenskaperna fortsätter. Hur det kan vara liberal politik är omöjligt att förstå.