6 § ”Rektorn eller en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande”.
Fast det var bara en tredjedel av paragrafen. Läser man hela står det precis var gränsen för vad man får göra går:
”Enligt de förutsättningar som följer av 7-23 §§ får det beslutas om utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering, tillfällig placering vid en annan skolenhet, avstängning och omhändertagande av föremål.
En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas endast om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter”.
Och det är klart att det finns gränser. Annars hade lärare fått döda elever för att upprätthålla trygghet och studiero. Och så är det självklart inte. Just kring dödandet begränsas det även av sista stycket, proportionalitetsprincipen. Men hur är det med enklare och mindre farliga åtgärder? Får lärare tejpa över en elevs mun för att få tyst på hen? Nej, såklart inte. Det står ju inte i listan med lagliga åtgärder. Därför utreds en lärare för tillfället för att ha gjort så i Hörby.
Att det inte står att man får sätta tejp över en elevs mun är vad det är. Det händer ändå relativt sällan. Men det pratas mycket för tillfället om att fysisk ta ut en störig elev från klassrummet. Får man det? Det står inte på listan. Det är även en mycket mer kraftfull åtgärd med större risk för att situationen eskalerar till kraftfullt våld än tejp över munnen. Så det kan inte vara så att proportionalitetsprincipen är det som är det styrande enbart. Och just att fysiskt föra ut en elev räknas som vad regeringsformen betecknar påtvingade kroppsliga ingrepp. Och det får ingen utom i situationer där det tydligt i lagen beskrivs att man får eller i situationer som uppfyller Brottsbalkens bestämmelser om nödvärn. Alltså där det finns omedelbar fara. Detta är inte min tolkning av lagen, utan tolkning som görs av Maria Refors Legge, doktorand i utbildningsrätt. En av Sveriges främsta experter på just Skollagen.
Domsluten som det ofta hänvisas till har handlat om olika situationer där lärare hanterat elever fysiskt. I en del fall har rätten, till och med Högsta domstolen, beslutat att det varit ok. Domar i Högsta domstolen brukar vara vägledande. De brukar användas som en standard för hur lagen ska tolkas. Men här blir det intressant. För de domar som finns har alla haft en disclaimer: Trots rättens avgörande kan man inte använda domen som vägledning för hur lagen ska tolkas. Argumentet är att lagen egentligen säger att en lärare inte ens får röra vid en elev utan dennas medgivande, och det har man i de aktuella domslut ansett att inte riktigt vara hållbart. Så man har gjort undantag. Detta är viktigt. I de domar som man hänvisar till står det att det är ett undantag från hur det egentligen ska tolkas. För egentligen ska det finnas ett undantag från Regeringsformen inskrivit i den lag man dömer efter, i detta fall Skollagen. Och det gör det inte. Så varenda fysisk intervention bör bedömas individuellt. Hela vägen upp i Högsta domstolen om en av parterna vill det. Detta framgår av ett beslut i Högsta Domstolen från 1988. Detta är något helt annat än vad vissa skoldebattörer säger. Igen, detta är inte min tolkning. Det är Maria Refors Legges. Du kan läsa hennes utläggning och enormt informativa blogg här.
Det man skulle kunna tycka är konstigt är att Maria måste skriva en debattartikel för att föra fram sin kunskap. Varför har inga tidningar tagit reda på hur det ligger till? Är hur lagen ser ut en åsikt? Är allt plötsligt politik och till diskussion, även delar av grundlagen? Det skrämmer mig. Vi har senaste åren fått lära oss att Människorättskonventionen är en åsikt, liksom Barnkonventionen och Konventionen om rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. Nu blir Barnkonventionen lag. Fast det gör ingen skillnad. För nu verkar även Regeringsformen vara en åsikt. Iallafall om man läser vissa skoldebattörer och även några ledarskribenter. Det är skrämmande på riktigt.
Men för att slippa bli rädd över den utvecklingen kan vi helt enkelt se till att ha metod för att hantera de situationer där en lärare skulle vilja föra ut en elev. Och metod för att ta reda på varför situationen uppstod. Och metod för att förändra så att det inte händer igen. Då behöver vi ju inte diskutera vad man får. Då får vi trygghet och studiero, elevernas trivs, utvecklas och lär sig det de ska. Alla eleverna i klassrummet.
]]>