Tre elever har dragit fram en soffa och sitter i den. Soffan spärrar en korridor. En skolvärdinna och en lärare säger åt dem att flytta på sig. Två elever gör det. Den tredje visar tydligt att det tänker han inte göra. Denna eleven har ett flertal neuropsykiatriska diagnoser. Det är alltså en elev med särskilda behov, som finns i en vanlig skola, eftersom den särskilda elevgrupp eleven får sin undervisning i finns på en helt vanlig skola. Som de allra flesta andra elever med särskilda behov finns alltså eleven i en vanlig skola. För så har vi organiserat skolan i Sverige.
Eleven har en handlingsplan. Den upprättar skolpersonal när man ska göra annorlunda med en elev än man annars skulle göra. Man gör handlingsplaner för de elever där arbetet är svårt, inte där arbetet är lätt. I elevens handlingsplan står det att eleven har svårt att hantera krav och tillsägelser, varför man i situationer som denna ska lösa situationen med lågaffektiva metoder istället för med våld. Det är bra. Det lösas massor med situationer som denna med lågaffektiva metoder varje år i svenska skolor. Och inga elever har suttit kvar i en soffa över natten för att hen inte velat resa på sig, så det löser sig alltid.
Fast skolvärdinnan och läraren har inte läst handlingsplanen. De arbetar nämligen inte med eleven till vardags, och som tur är har vi sekretess i Sverige, även mellan arbetslag i skolan. Om denna skolan tolkat sekretessen lite väl tajt får vi se. Det ska Högsta Domstolen ta ställning till snart. För ärendet har hamnat där med just den frågeställningen.
Eftersom läraren inte kände till handlingsplanen tog han tag i eleven och lyfte bort honom. Eleven uppger att det gjorde ont, och att han blev rädd och fick ångest. Läraren uppger, att hade han känt till handlingsplanen hade han såklart följt den. För det gör man som anställd. Precis som fabriksarbetare utför arbetet på det sätt ledningen bestämt.
Skadeståndet blev bestämt därför att det fanns en handlingsplan som inte följdes, uppgav Barn- och elevombudet i P1 för ungefär en vecka sedan, och även till DN. Fast de vanliga auktoritära nissar beskriver såklart situationen annorlunda. Både Liberalernas Roger Haddad och Skolchefen i Mullsjö Kommun, Hamid Zafar har beskrivit situationen som att eleven vägrade flytta på sig och läraren flyttade eleven, något herrarna anser var rätt intervention för att säkra ordning och studiero. Elevens skadestånd beskriver de som ett resultat av att läraren flyttade på eleven, inte att handlingsplanen inte följdes. Så det har de tydligen missförstått. Att herrarna anser att man bör ha rätt att flytta på en elev för att upprätthålla ordning och studiero har jag redan förstått. Att jag och Barnombudsmannen i sin årsrapport om skolan 2015 anser att det borde beskrivas direkt i skollagen att lärare inte får använda våld mot barn borde vara klar för de flesta som läser denna text. Det brukade stå i skollagen men togs bort efter agaförbudet kom eftersom det blev en generell lag i samhället att barn inte får utsättas för våld. Så herrarna Haddad och Zafar och jag är inte överens. Det kan jag leva med.
Men jag måste argumentera. Både för att elever i skolan inte ska utsättas för våld, för att lärare inte ska förväntas utsätta elever för våld (vem vill i så fall vara lärare?) och för att andra elever ska skyddas från att bevittna lärares våld mot andra elever. För det sista är ännu mer absurd.
Både Haddad och Zafar har uttalat, att enstaka stökiga elevers rätt till att inte utsättas för våld inte ska få förstöra för andra elevers rätt till ordning och studiero i skolan.
Jag har arbetat med skolan i 20 år. Jag har även arbetat med förskola, rättspsykiatri, ungdomsvård, kriminalvård, demensvård, hvb-hem och LSS-verksamheter. I alla dessa verksamheter finns det beteendeproblem. Och vi löser dem. I verksamheter där vi har befogenheter att utöva våld löser vi dem ibland med våld. I verksamheter där vi inte har dessa utökade befogenheter löser vi dem oftast utan våld. I verksamheter med utökade befogenheter arbetar vi ständigt med att minska användningen av våld. För det skapar inte lugn och ro. Det skapar ångest hos de som utsatts och hos de som bevittnar det. Det medför sjukskrivningar och svårigheter att rekrytera personal. Stora projekt som SKLs Bättre vård, mindre tvång har visat att vi kan förbättra arbetsmiljön genom att minska användningen av de utökade befogenheter.
Från min vardag vet jag att en situation, där en lärare för ut en elev från ett klassrum med fysisk tvång medför att ingen annan elev kan koncentrera sig i resten av arbetspasset. En situation där en elev fysisk tas om hand på en rastgård innebär en förlorad lektion på grund av oro och samtal i alla klasser efteråt. Fysiska interventioner skapar inte ordning och studiero. De skapar oro, ångest och otrygghet hos de elever som bevittnar det. Så herrarnas argument är ganska enkelt inte valida. Därför är det absurt att säga att vi måste utöka lärares rätt att använda våld mot elever i skolan för att uppnå ordning och studiero.
Sedan kanske du tycker att jag blir lite väl polemisk när jag använder ordet våld om att dra upp en elev från soffa och flytta på honom. Men det är så svensk lagstiftning beskriver det. Skulle du göra samma sak med en väntande på en busshållplats skulle du kunna dömas för misshandel. Så fort vi tar fysiskt tag i någon och får dem att göra saker mot deras vilja med hjälp av vår fysiska styrka är det våld. Och i samhället har polisen monopol på våldet mot egna befolkningen och militären på våldet mot företrädare för andra länder. Sedan har vi några få grupper som har del i polisens våldsmonopol i särskilda situationer på särskilda platser. Det är ordningsvakter, det är personal inom tvångsvårdande psykiatri och det är personal inom kriminalvård och sluten ungdomsvård. Som tur är inte inom skolan. För då fick lärarutbildningen utökas med utbildning i att utöva våld, lärare skulle kunna åtalas (som poliser kan) för att inte ha använt våld där det av andra kan anses nödvändigt och föräldrar fick skicka sina barn till ett ställe där de kan förvänta att utsättas för våld. För vi har skolplikt.
Fick herrarna sina önskningar om utökade befogenheter uppfyllda skulle många föräldrar hålla sina barn hemma. Jag personligen skulle uppmana alla föräldrar till barn med särskilda behov att kräva en skola utan våld för deras barn trots utökade befogenheter. Jag skulle gladeligen arrangera protester och skolstrejker om befogenheterna utökades. Faktiskt förstår jag inte Haddad och Zafars uppdragsgivare. Roger Haddad är liberal riksdagsledamot. Liberalerna bröstar sig ofta med att ha fått igenom LSS, lagen som säkrar personer med särskilda behovs rättigheter. Ändå har alla de ärenden Roger Haddad har tagit upp i sin kampanj för utökade befogenheter i skolan handlat om barn med särskilda behov. För det är de som utsätts för våld i skolan. Vill Liberalernas väljare att deras barn ska kunna utsättas för våld av lärare utan att någon myndighet kan säga emot? Roger Haddad anser att Barn- och elevombudet ska läggas ner, en av de rättighetssäkrande myndigheter som är en förutsättning för en liberal demokrati. Jag förstår inte heller Mullsjö Kommun. De har en skolchef som uppträder i media och på Twitter med krav på hårdare tag. Är det kommunens inställning att det ska vara hårdare tag? Vet kommunens väljare om det? Vill Mullsjö Kommuns barnfamiljer att deras barn ska utsättas för våld av skolpersonal utan att de kan anmäla detta till en myndighet som ska säkra barnens rättigheter?
För skolan fungerar utmärkt utan utökade befogenheter. Det händer händelser som soffincidenten i de flesta skolor i Sverige. De flesta lärare löser det utan att använda våld. Ingen lärare har blivit lärare för att hen vill använda våld mot barn. De få lärare som löser det med våld kanske borde fundera på vilket yrke de ska ha. Pedagoger får betalt för att få barn att göra saker de annars inte skulle gjort. Utan att använda våld. Löser man inte det grunduppdraget bör man kanske inte vara lärare. Då kanske man bör bli polis eller ordningsvakt istället. Eller nej, bra poliser löser även de den typen av situationer utan våld. För våld är farligt. Läs till exempel denna genomgång av 45 elever som dog i fysiska interventioner i skola och HVB i USA mellan 1993 och 2003. Och begrunda: Vilken skola vill vi ha? Vilken skola ska mina barn gå i? Vilken skola vill jag jobba i? Och hur gör de lärare som aldrig använder sig av våld men lyckas ändå? För det är majoriteten. De allra flesta lärare klarar svåra situationer i vardagen utan att ta tag i eleverna. De skriker bara inte lika högt i media. De jobbar på med våra barn. För det är vad de är utbildade till och får betalt för.
]]>