I dag, den 26/3 2014, var jag på barnombudsmannens evenemang i samband med överlämnande av årets rapport om psykiatrisk vård av barn och ungdomar till regeringen. Det var en häftig upplevelse. Jag satt på samma rad som både generaldirektörer och och företrädare för brukarorganisationer som Maskrosbarn. Vi var en rad företrädare för olika organisationer och verksamheter som intervjuades för att ge en bild av vad som är möjligt för att ändra barnpsykiatriska vården i Sverige.
Rapporten, som kan läsas i sin helhet här, är skrämmande läsning. Barnkonventionen överträds kontinuerligt. Barn har inte inflytande på sin egen vård, de har inte den tillgång till vård de bör ha och bemöts både respektlöst med alldeles för mycket tvångsåtgärder. Tvångsåtgärder som dessutom inte rapporteras som de ska.
Mitt bidrag till debatten var att svara på frågor om tvångsvård där jag sa några enkla saker:
- Man bör inte kalla bältning tvångsvård. Det finns ingen vård i bältning.
- vi har bältesfria avdelningar och till och med landsting utan bältesmöjligheter på BUP i Sverige. Utan att man saknar bältesmöjligheten.
- Bältning kan vara traumatiserande och alltså motsatsen av bältning. Jag pratar med ungdomar som har flashbacks av bältningar, ett symptom på PTSD.
- Vanligaste argumentet för bältning är vid risk för självmord. Men de allra flesta bältningar sker vid utagerande beteende. Där vi har bra, vetenskapligt baserad metod där ingen traumatiseras.
- I funktionshinderomsorgen lyckas vi handskas med betydligt våldsammare utagerande betende utan att använda oss av bälte. För vi får inte eftersom omsorgen är kommunal. Och det går bra. Vi kan hantera våldsamt beteende utan fasthållning eller bältning med bra metod. Då bör BUP också kunna göra det.
- Det är enbart för att vi har möjlighet att bälta enligt lagen att vi har kvar en så pass medeltida metod kvar.
Barnombudsmannen Fredrik Malmberg har en extremt viktig poäng i årets rapport. I Sverige finns det ingen skillnad i tvångslagstiftningen mellan barn och vuxna. Det är samma regler som gäller. Därför utsätts barn för bältning, fasthållning, tvångsmedicinering och även inlåsning på vuxenavdelningar, även på rättspsyk. Det är inte ok och inte värdigt ett civilicerat samhälle. Det tycker inte Barnombudsmannen och det tycker inte jag heller. Det måste vi ändra på.<br
Det finns fyra rekommendationer i årets rapport:
- Inrätta en barnlots i varje landsting/region. Det ska finnas en väg in i vårdkedjan för barn och unga som mår dåligt.
- Följ upp självmord bland barn. Det behövs mer kunskap om hur skyddsnätet kan förbättras.
- Lagstifta om barnets rätt till information och delaktighet i den psykiatriska vården. Utred hur barnets rätt till självbestämmande och integritet kan stärkas.
- Tvångsvård och tvångsåtgärder i psykiatrin måste skilja på barn och vuxna och utgå från ett barnrättsperspektiv.
Och det kan man bara hålla med om.