Jag ser oftare oftare och oftare politiska krav på att lärare ska ha utökade befogenheter i syfte att upprätthålla ordning och studiero. Det började i 2014 med Sverigedemokraternas idé att lärare även ska vara utbildade ordningsvakter. Det skulle innebära att lärare fick rätt att använda våld mot elever på samma sätt som polisen har rätt att använda våld vid behov. Och nu hittar jag ett explicit krav på utökade befogenheter att använda tvång i syfte att få en elev att lämna klassrummet på Liberalernas hemsida. En lärare får redan be en elev att lämna klassrummet. Det framgår av Skollagens 5e kapitel. Så kravet kan inte handla om rätten att prata med eleven om att lämna klassrummet. Det måste handla om rätten att föra ut eleven från klassrummet med hjälp av en fysisk intervention. Är det inte det skulle jag bli jätteglad. Så jag ser gärna ett förtydligande från Liberalerna. Tills det kommer måste vi utgå ifrån att det handlar om befogenheter att föra ut eleven genom att ta tag i eleven och fysisk föra eller dra eleven ut från klassrummet. Befogenheter man i dag ska vara polis eller ordningsvakt för att ha.
Därför kan det vara på sin plats att titta lite på forskningen kring fysiska interventioner. För det finns en del. Den är tyvärr ganska skrämmande. För att ingen ska tro att detta är något jag hittar på är all forskningen länkat till. Så läs gärna varje studie grundligt. Det handlar om något väldigt viktigt.
- LeBel, J, Nunno, M.A., Mohr, W.K. & O’Halloran, R (2012). Restraint and Seclusion Use in U.S. School Settings: Recommendations From Allied Treatment Disciplines.American Journal of Orthopsychiatry 82(1):75-86.
Studien går igenom forskningen om farligheten i fysiska interventioner och förhåller den forskningen specifikt till skolan. Sedan kommer forskarna med rekommendationer till skolan utifrån den kunskap vi faktiskt har. - Nunno, M.A., Holden, M.J., & Tollar, A. (2006): Learning from tragedy: A survey of child and adolescent restraint fatalities. Child Abuse & Neglect 30 s. 1333–1342.
Studien går igenom 45 dödsfall i USA 1993-2003. Alla dödsfall gäller barn i institutionsvård, familjehem eller skola. Resultaten visar att både fysisk fasthållning (38 dödsfall) och mekanisk fastspändning (7 dödsfall) är livsfarligt. Av andra resultat kan nämnas att 28 dog fasthållen på magen, 2 sittande med personal bakom sig (kallas basket hold), 2 på rygg, 1 liggande på sidan och en sittande i en rullstol. I inga av fallen fanns dokumenterad livsfarlig situation innan fasthållningen. - Paterson, B., Bradley, P., Stark, C., Saddler, D., Leadbetter, D. & Allen, D. (2003): Deaths associated with restraint use in health and social care in the UK. The results of a preliminary survey. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing 10 s. 3–15.
Studien går igenom 12 dödsfall i fasthållning i Storbrittanien mellan 1979 och 2000. Den identifierar några särskilt farliga fasthållningssätt: På golvet liggande med ansiktet neråt och sittande i basket hold. Överhuvudtaget identifierar forskarna fasthållning där andningen påverkas av kroppsposition som absolut farligast, trots att de identifierar ett antal andra dödsorsaker än syrgasbrist.
Därutöver finns några rapporter utfärdade på uppdrag av regeringar i USA och Storbrittanien. Några exempel:
- Aiken, F., Duxbury, J., Dale, C. & Harbison, I. (2011): Review of the Medical Theories and Research Relating to Restraint Related Deaths. Caring Solutions (UK), University of Central Lancashire.
Rapporten har tillkommit på ett brittisk regeringsuppdrag och är en grundlig genomgång av risker förbundet med fasthållning. Man går igenom metoder, dokumenterade dödsorsaker och riskfaktorer. - Kutz, G.D. (2009): Seclusions and Restraints. Selected Cases of Death and Abuse at Public and Private Schooles and Treatment Centers. Testimony before the Commitee on Education and Labour, House of Representatives. Washington: U.S. Government Accountability Office.
Amerikansk kongressrapport om kända dödsfall i fasthållning av barn. Rapportens fokus är på lagstiftning och myndighetsutövande i de fall de tar upp.
Dessa studier har tittat på de fall där människor dött i fysiska interventioner. En kritik mot att använda sig av denna forskning är att de allra flesta fysiska interventioner inte innebär dödsfall. Personligen kan jag tycka att ett enstaka dödsfall räcker för att upprätthålla förbudet mot fysiska interventioner i skolan. Men inte alla håller med.
Det finns dock ett annat argument också: Både personal och elever skadas i fysiska interventioner. Det innebär att utökade befogenheter kommer att innebära en försämrad arbetsmiljö både för lärare och elever:
- Leggett, J. & Silvester, J. (2003). Care staff attributions for violent incidents involving male and female patients: A field study. British Journal of Clinical Psychology, 42(4), pp. 393-406.
Studien tittade på 557 fysiska interventioner, som alla utspelade sig i samma verksamhet. Inga fysiska interventioner i datainsamlingstiden uteslöts från studien. Citat: ”In most incidents there were no noted physical injuries to staff (79.2%) or patients (79.6%). However, 102 incidents (18.3%) involved minor physical injuries to staff and 98 incidents (17.6%) involved minor physical injuries to patients. Major physical injuries were sustained by staff in two incidents and by patients in a further two incidents”.
Alla barn måste gå i skolan i Sverige. Det ställer stora krav till säkerheten i skolan. Föräldrarna måste kunna räkna med att lärare inte skadar elever. Föräldrarna måste även kunna räkna med att lärarna säkrar att eleverna inte skadar varandra. Så det är klart att skolan behöver metod för att kunna sära på elever som slåss och avbryta misshandel. Fast om vi ska gå in i en fysisk intervention måste vi veta vad vi sysslar med. Det är ju farligt på riktigt. Och vi måste ha en ofarlig metod. Jag rekommenderar Studio III. Vi har inga kända dödsfall i en studio III-procedur trots att metoden används i stora delar av världen och har funnits i 30 år. För att använda Studio III behövs inga utökade befogenheter. För metoden innebär inte begränsning av rörelsefriheten, utan är metod som baserar sig på jiu jitsuprincipen att röra sig med eleven. Alltså inte olagligt i nuläget. Metoden finns under det lågaffektiva paraplyt. Det innebär att vi kan arbeta med lågaffektivt bemötande och hantera våld på ett effektivt sätt. Det innebär att vi kan professionalisera även de svåra situationer som kan uppstå istället för att utöka befogenheterna och låta den enstaka lärare själv bestämma hur hen vill göra. Det skulle vara förödande.
För alla barn måste gå i skolan. Alla föräldrar måste skicka iväg sina barn på morgonen. Så skolan måste kunna säkra att barnen inte skadas av varken lärare eller andra elever. Och till det behövs kunskap och metod. Svårare än så är det inte.