Om ännu en pinne i lågaffektivt bemötandes evidensbygge

Om ännu en pinne i lågaffektivt bemötandes evidensbygge

Lågaffektivt bemötande är inte en metod utan en verktygslåda. I den finns en mängd olika verktyg som har några gemensamma principer:

  • Vi ska lösa svåra situationer enklast och effektivast
  • Utgår ifrån att ingen gör fel med flit
  • Handlar om vad vi som personal och föräldrar ska göra
  • Inte lägger ansvar på personen med beteendet
  • Bygger på att mänskliga rättigheter ska respekteras oavsett beteende
  • Har som mål att personen i kris har självkontroll
  • Bygger på att vi ska samarbeta oss framåt
  • Är antiauktoritära
  • Är autonomistödjande

De hanteringsmetoder som ingår i verktygslådan exempel deeskalering, avledning och Studio III, och metoderna kombineras med fördel med metoder för utvärdering och förändringsmetoder med samma gemensamma nämnare, som bildstöd, pedagogiska hjälpmedel och relationellt stöd.

Därför är det inte helt enkelt att göra en lågaffektiv manual. Det betyder också att man inte kan jämföra lågaffektiva metoder med till exempel behandlingsmetoder, som i dag ofta är manualiserade. Behandlingsmetoder mäter vi effekten av genom att visa att de symptom metoden ska behandla faktiskt blir färre eller svagare. Lågaffektivt bemötande är inte en metod för att minska beteendeproblem. Det är metod för att hantera beteendeproblem, som kan kombineras med metoder för att minska beteendeproblem. Så det betyder att vi måste hantera frågan om evidens annorlunda. Vi kan inte göra stora effektstudier i stil med dem som finns kring behandlingsmetoder. Men vi kan se på varje verktyg för sig. På så sätt kan vi pussla ihop en bra bild av den evidens som finns.

En av de studier som bygger på evidensen för lågaffektivt bemötande är studien Staff Intervention and Youth Behaviors in a Child Welfare Residence av Sarah L. Fraser, Isbelle Archambault & Valérie Parent, Journal of Child and Family Studies (2016) 25:1188–1199, DOI 10.1007/s10826-015-0312-6.

Forskarna fick personal att i detalj registrera varje konflikt mellan barn och personal i en verksamhet som vi bäst kan jämföra med ett hvb-hem för 16 barn, åtta flickor och åtta pojkar. Sedan kodades varje personalbeteende och barnbeteende, personalens i sju kategorier, barnens i tre. Personalens sju kategorier är 1: lågaffektivt bemötande, 2: samtal, 3: tillrättavisning, gränssättning och/eller konsekvens, 4:anvämdning av kroppen, som lugn beröring, men även att stå i vägen, 5: skicka in barnet på rummet, 6: avskiljning och 7: fysisk fasthållning. Barnens kategorier är 1: lugn, 2: opposition och 3: aggression (våld). Genom att gå igenom 84 konfliktsituationer fick forskarna fram 278 personalbeteenden de kunde se konsekvenserna av i barnens beteende. Det innebär att de alltså fick fram hur bra personalens olika beteenden egentligen är. De resultat de fick är:

        Lugn       Opposition Aggression
De-eskalering 81,3 3,1 15,6
Samtal 59,6 21,1 19,3
Gränssättning, konsekvens 26,3 51,6 22,1
Stå i vägen 28,6 21,4 50,0
Utvisning 46,9 31,3 21,9
Avskiljning 38,1 28,6 33,3
Fasthållning 51,9 11,1 37,0

Det är ganska tydligt att de-eskalering fungerar bäst. Det fungerar dock inte perfekt. De 15,6 % som blir våldsamma förklarar forskarna med att personal inte alltid har möjlighet att stoppa en konflikt. Till exempel kommer vi ibland in i en en redan pågående fysisk konflikt mellan barn. Då funkar det inte att de-eskalera. Fast då funkar inga andra strategier heller. Då behövs såklart metod för att sära på barnen. I de fall använder vi Studio III, metod för fysisk hantering av våldsamma situationer, som uppfyller kriterierna för en lågaffektiv metod som jag beskrev ovan. För som sagt kan de-eskalering inte stå ensam som metod.

I Fraser och kollegors studie tittar de på här och nu. Vi kan också behöva titta på långtidseffekter. Fram för allt har vi många studier av negativa långtidskonsekvenser av de metoder som även i Fasers och kollegors studie visar sig att fungera ganska dåligt. Till exempel kring auktoritära metoder som straff, gränssättning, avstängning och fasthållning.

Så inte bara har vi evidens för negativa långtidseffekter av auktoritär metoder. Vi har även Fraser och kollegors studie som visar att samma metoder trappar upp konflikter. Och att lågaffektivt bemötande inte gör det. Alltså ännu en pinne i evidensbygget för lågaffektivt bemötande.