Jag har förstått freds- och konfliktforskningen så att våld skapar våld. Min mamma sa alltid att det krävs två för ett slagsmål. Så har vi en ökning av våldet från elever är det mest logiskt att titta på våldet mot elever.
Det har Barnombudsmannen gjort. Det gjorde de (Barnombudsmannen är en myndighet) i rapporten Vålkommen till verkligheten i 2015. Rapporten beskriver mängder av kränkningar av elever utfört av personal. Rapporten beskriver också uteblivit stöd, trots att skollagen beskriver just stöd som skolans främsta verktyg.
Jag har funderat över varför våldet ökat. I och för sig kan det, som Kristian Hansson, sakkunnig på arbetsmiljöverket säger, vara en ökad anmälningsbenägenhet. Men det kan ju också vara en faktiskt ökning. Om ökningen är verklig, har jag en hypotes.
2011 års skollag skiljde sig kraftigt från tidigare skollagar. Vi fick kunskapsmål, och lagen tydliggjorde huvudmannens ansvar för den enskilda elevens resultat. Kunskapsmålen ser jag personligen inget större värde i (bildningsmål är inte fy skam de heller), men ansvarsfrågan är jättebra att tydliggöra. Just att skolan inte kan skylla på föräldrar eller elevers motivation är jättebra. Skolan har ansvaret och måste lösa de problem skolan har, inklusive att elever inte når målen. Jättebra.
Trots det tydliga ansvarsfokus i lagen smög man dock in ett kapitel om ordning och studiero. Det kapitlet skiljer sig markant från resten av lagen. I kapitlet beskrivs lärares befogenheter rörande disciplinerande åtgärder. Tyvärr åtgärder som oftast bottnar i att ansvaret antas vara elevens. Åtgärderna beskrivs ofta ha en pedagogisk funktion. Straff.
De åtgärder som beskrivs är varningar, utvisning ur klassrummet, kvarsittning, omplaceringar, avstängningar och omhändertagande av föremål. Det finns inget vetenskapligt stöd för dessa åtgärders pedagogiska funktion. Tvärtom. Det finns mycket vetenskapligt stöd för det faktum, att åtgärder som upplevs straffande ökar motstånd och ökar just det beteende man straffar.
Men det viktigare är kanske att det var första gången lärares befogenheter beskrevs. Innan har skollagar beskrivit vad man inte fick göra om det skiljde sig ifrån vad föräldrar fick göra. Som när skolans rätt att aga barn försvann många år innan föräldrarnas rätt att aga. Annars har skollagen inte beskrivit befogenheter eftersom de har varit de samma som i samhället i övrigt.
Men nu beskrev man för första gången vad lärare får göra. Inte vad de inte får göra. Fast vi kan utgå ifrån att det som inte beskrivs i lagen är olagligt. Som fasthållningar, utsläpningar ur klassrum, att skrika åt elever och allmänna kränkningar som de som beskrivs i Barnombudsmannens rapport. Metoder man tar till i vanmakt, när man inte har metod som fungerar.
Det vi såg efter skollagens införande var att många skolfolk uttryckte att de tyckte det var bra att skollagen var tydlig med var gränsen går. Och många skolor införde åtgärdstrappor, där man gick igenom befogenheterna en åt gången tills eleven var avstängd. Det var inget skollagen rekommenderade. Och vi kan diskutera om skollagens avsikt alls var att befogenheterna skulle ses som pedagogiska insatser. De skulle likaväl kunna ses som åtgärder för att skapa möjlighet att diskutera och ändra stödinsatser; det är lättare att ändra på saker i lugn och ro än i full konflikt.
Men sedan skollagens införande i 2011 har våldet mot lärare ökat. Skulle det kunna finnas ett samband? Att våldet har ökat därför att lärares befogenheter tydliggjorts så att skolan i högre utsträckning än tidigare använder sig av befogenheterna och utvisar elever, stänger av, utdömar kvarsittning eller omhändertar föremål? Har skolan gått från en demokratisk ledarstil till en auktoritär? För i så fall är det logiskt att våldet mot personal ökar.
Att ropa på ytterligare befogenheter att använda sig av auktoritära styrmedel blir därför korkat. Auktoritära regimer håller inte lika länge som demokratiska. Auktoritära ledare råkar oftare illa ut än demokratiska ledare. Auktoritära lärare åker troligen på mer stryk än demokratiska. Så låt oss diskutera hur vi kan öka det demokratiska lederskapet i skolan. Det är dessutom i linje med skolans förmålsparagraf, som inte beskriver att skolan ska skapa lydiga elever utan självständiga individer som kan ingå i det demokratiska samhället.
Och det har många rektorer som tur är koll på. Det verkar vara väldigt olika i hur hög grad befogenheterna används. Kanske för att de inte fungerar. För det krävs två för ett slagsmål. Och då verkar det vara korkad att vara en av dem om man inte vill åka på stryk.
]]>