Danska forskningsinstitutet VIVE (Det Nationale Forsknings- og Analysecenter for Velfærd) har publicerat en enormt viktig studie, Sexual Crime Against Schoolchildren With Disabilities: A Nationwide Prospective Birth Cohort Study. Forskaren som gjort studien, Mogens Christoffersen, beskriver studien på danska här. Studien är en del av VIVE-studien, en longitudinell studie där man följt 679.000 barn (alla barn födda i Danmark mellan 1984 och 1994) från deras 7-årsdag och framåt. Denna studien tittar på barnen mellan deras 7-årsdag och deras 18-årsdag. Under den tiden har 8.039 av barnen (1,18 %) utsatts för ett eller flera sexuella övergrepp som polisanmälts. Det kan vara våldtäkt, sexuellt utnyttjande av barn, utnyttjande för sexuell posering eller blottning. Det studien har tittat på är vilka faktorer som ökar eller minskar risken för att utsättas. Bland de faktorer som ökar risken finns enligt studien rena sociala faktorer som att barnet är placerad i familjehem eller på hvb, att föräldrarna missbrukar, att föräldrarna inte är sammanboende och att föräldrarna är långtidsarbetslösa. Risken är dessutom mycket större (8-9 gångar större) för flickor än för pojkar. Studiens fokuserar dock på funktionsnedsättningar. I studien har de samkört danska psykiatriregistret där diagnoser registreras med polisanmälningarna och fått resultat som är svåra att förhålla sig lugnt till. Av de barn som utsattes för polisanmälda sexuella övergrepp en eller flera gångar i barndomen hade:
- 27 % autisme
- 30,8 % adhd
- 24,7 % intellektuell funktionsnedsättning
Dessa siffror ska såklart sättas i relation till hur många barn som har dessa diagnoser. I Danmark får färre barn än i andra länder adhd-diagnoser. Officiella siffror från Sundhedsstyrelsens register (samma som använt i studien) säger runt 2 %. Det innebär att risken för att utsättas för sexuella övergrepp är runt 15 gångar större om man har en adhd-diagnos. Danska Socialstyrelsen uppger en förekomst av autism på runt 1 %, vilket innebär att barn med autism har nästan dubbelt så stor risk att utsättas för sexuella övergrepp som barn med adhd, 27 gångar större än om man inte har en diagnos. Intellektuell funktionsnedsättning sätts enligt begåvningstest och kan i Danmark, där man använder sig av diagnosmanualen ICD 10 i den perioden studien tittar på, max gälla 2,2 % av alla barn. Så där är risken över 10 gångar större än hos barn utan funktionsnedsättningar.
Studiens huvudresultat är ändå kraftfullt: Barn med funktionsnedsättningar har mycket större risk att utsättas för sexuella övergrepp än barn utan. Flickor har mycket större risk än pojkar.
I studien försöker forskaren att förklara detta med några olika teorier. Det han hamnar i är att det kanske handlar om att barn med dessa funktionsnedsättningar har svårare än andra barn att bedöma vilka situationer de ska ingå i. Svårt att bedöma förövares intentioner. Svårt att säga ifrån eftersom barnet inte kan räkna ut vad det skulle medföra. Det bygger han bland annat på att risken för sexuella övergrepp enligt denna studien är mindre hos barn som stammar och barn som har språkstörning eller dyslexi än hos barn utan funktionsnedsättningar. Barn med dessa språkliga svårigheter har inte svårare än andra att bedöma andras intentioner.
Han beskriver även att låg självkänsla är en riskfaktor av två orsaker: Barn med låg självkänsla är lättare att utnyttja eftersom de ofta söker andras uppskattning, och förövare letar ofta efter barn med låg självkänsla.
Vad betyder allt detta? Kanske främst att vi måste vara extra påpassliga kring barn med funktionsnedsättningar. Säkra att de inte hamnar i fel situationer. Men även att vi måste jobba på att öka barn med funktionsnedsättningars självkänsla. Integritet är bra, att träna barn med funktionsnedsättningar i att lyda vuxna är dumt. Så vi måste uppmuntra barn med funktionsnedsättningars nej och personliga gränssättning. Även om det innebär att vi får en större pedagogisk uppgift i vardagen. Och vi måste göra det extra mycket hos flickor.