Om M i PERMA

M står för mening. I den positiva psykologin kan det vara så stort som meningen med livet. Till exempel har det visats i forskning att det att ha en religion är en positiv faktor i förhållande till livskvalité och hälsa, både psykisk och fysisk. I mitt liv har mening i mycket varit att jag känner att jag gör skillnad, att mitt arbete gör att några människor med särskilda behov får bättre liv. Så pass mycket att jag kan tycka att mitt liv varit meningsfullt bara en enstaka person har fått bättre liv på grund av mitt arbete. På det viset är mitt jobb väldigt givande. Jag hade en diskussion med en av svärsönerna. Han jobbade vid det tillfället på ett företag som utvecklar mobiltelefoner. Vi kom fram till att mitt jobb betyder mycket för några få och hans något för väldigt många. Fast min känsla är att det är lättare att uppleva mening när ens arbete betyder mycket för några få än något för stora anonyma massan.

Just mening har varit svårt för mig att få till att fungera i arbetet med människor med funktionsnedsättningar. Iallafall innan jag började tänka till. För om vi pratar livsåskådning eller det att se ett högre syfte med sitt liv kan det vara svårt att se hur det kan komma i spel hos en person utan språk eller en person med en väldigt liten livsvärld.

Men egentligen borde jag kunnat se värdet av meningsbegreppet bättre än så många andra. Jag har i många år pratat om meningsfulla aktiviteter, om begriplighet och delaktighet, begrepp som allihopa handlar om mening. Igen var det Andy McDonnell som fick mig att förstå. Men även min dotter Sophie och Damien Millton som fick mig att utveckla min förståelse. Andy hjälpte mig att förstå att det kan ge mening att få bestämma i sitt eget liv om man i många år har varit underlagt stränga regler och tydliga strukturer i en specialpedagogisk verksamhet. Bara att få komma med förslag till vad man skulle vilja uppleva kan innebära mening. Sophie fick mig att förstå att bara det att få vara viktig för en annan person kan ge mening nog att härda ut ett liv som inte alltid är så lätt. Och Damien lärde mig att mening kan vara så enkelt som att spela pingis så att det blir en bra dag.

Damiens utläggning om begreppet flow fick mig att tänka till kring det många av mina kollegor pratar om: Mindfullness och meditation. Det är egentligen religiösa begrepp med bas i buddhism. Men de handlar om att uppnå ett annorlunda medvetandetillstånd. Min pappa var frikyrklig och levde för extasen i lovsången och bönen. När han börjat utveckla Alzheimers sjukdom försvann hans förmåga att känna av extasen. Han upplevde som om Gud lämnat honom, och jag fick trots min ateism prata med honom om att Gud nog var där lika mycket som förut, men att han på grund av sin sjukdom inte längre kunde känna av honom. Han upplevde att meningen försvann. Så för pappa var mening kanske inte så mycket att han levde för ett högre syfte, utan att han upplevde sig vara en del av något som inte var av denna värld. Det innebär att mening inte alls behöver att handla om livsåskådning eller om att ha ett högre syfte i livet, det som givit mig mening i livet. Det kan vara mycket närmre vardagen.

Det innebär att vi kan prata om mening i livet och inte bara mening med livet. Och då kan jag hur lätt som helst plocka inte begreppet mening i mitt arbete med människor med funktionsnedsättningar. Det handlar till exempel om att skapa mening i vardagen genom meningsfulla aktiviteter. Det kan vara:

  • Att klyva ved så att människor inte ska frysa.
  • Att gå en promenad i skogen för att jag gillar att känna mina muskler.
  • Att skruva ihop saker eller riva papper i småbitar för att jag tycker det är meningsfullt att bli färdig.
  • Att spela World of Warcraft därför att jag uppnår flow och samtidigt är viktig för mina kompisar i guilden.
  • Att åka på konvent och leva mig in i min anime- eller cosplayvärld.
  • Att vifta med ett snöre därför att jag uppnår flow.

Plötsligt blir mening ett ytterst viktigt begrepp och hur lätt som helst att förhålla sig till. Vi ska precis på samma sätt som vid de andra bokstäverna i PERMA dokumentera hur många gångar på en dag vi bedömer att personen vi arbetar med eller vårt barn upplever mening. Och vi ska se till att öka de aktiviteter som är kopplade till en upplevelse av mening. Personens upplevelse, inte vår upplevelse. Och det är kanske det svåraste.

När vi pratar om några av de andra bokstäverna är det inte svårt att ta den andras perspektiv. Främst är det ganska enkelt att bedöma när jag ser positiva emotioner och när jag ser engagemang. Det är också lätt att se vilka av de relationer jag ser mellan personen eller barnet och andra som är positiva. Kring relationer är det enbart svårt att bedöma relationen med mig. Men vad som ger mening blir lätt färgat av vad som ger mening för mig. Religiösa människor missionerar. Jag missionerar om lågaffektivt bemötande och rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. Jag tror att alla skulle uppleva samma mening som mig när de engagerar sig i de samma saker som jag. Men så är det tyvärr inte. Så att öka aktiviteter som ger mening i en annans liv kräver att jag aktivt kopplar bort mina föreställningar om vad som är meningsfullt.

Så öka de aktiviteter du kan se ger mening. Men fyll inte på med andra du tycker borde ge mening utan att verkligen kolla om de gör det. Men se fram för allt till att personen varje dag upplever mening i livet.