Det kanske inte är motorn det är fel på?

Nyligen var jag i Östersund och föreläste. Där träffade jag en kollega, Daniel Påhlsson, som tyckte om mina bilmetaforer. Så han gav mig en underbar bilmetafor som till och med har en sketch. Då kan det ju knappt bli bättre! Jag tackar och bockar och skriver denna bloggpost. All ära till Daniel.

Sketchen är från tv-serien Macken, som gick på tv precis när jag var ny i Sverige. På den tiden fattade jag nog inte alla djupen i serien, inte bara på grund av språket, men även på grund av att jag själv jobbade på verkstad på den tiden. Jag har upptäckt att ju mer psykologi jag läst desto bättre förstår jag både Nalle Puhs, Mumins och Mackens storhet.

Sketchen handlar om ett par män som försöker lämna i en motor på reparation. Se den genom att klicka på denna meningen. Motorn har dött för dem och de har därför plockat ut motorn och forslat den till Roy och Rogers mack för att få den reparerat. Roger (tror jag att det är) är ganska förvånad. På frågan varför de inte tagit med hela bilen säger männen: ”När det är fel på tvn tar man ju inte hela huset med till reparatören”. Sedan frågar de Roger om han kan laga motorn. För den startar inte. Roger frågar om de kollat att batteriet funkar. Helt förvånade frågar de om en sån går på batterie. När han visar dem ett batteri säger ena gubben att, visst fans det ett sånt. Så där lite bredvid motorn. Med en lös sladd hängande ner.

Roger säger att de nog bara ska sätta motorn tillbaka i bilen och fästa sladden, då går den nog i gång. Och nu kommer det riktigt intressanta: När Roger frågar om de vet hur de ska tillbaka motorn i bilen visar de honom en teckning på hur de tänkt:

Roger ser något förvånad ut. Hans förtroende för hur det ska gå är nog inte så stort.

Metaforen

Metaforen är som vanligt enkel: Visst har många barn släpats i väg till BUP för utredning, visst har många elever flyttats till skoldaghem eller resursklass, inte för att det är något gravt fel på eleven, utan för att det finns faktorer i den sammanhang eleven íngår i som inte fungerat. det kan handla om att lärarna i skolan inte lyckats anpassa undervisningen, att klassrummen inte är fungerar på grund av bristande ljudisolering och akustik, stolar där elevernas ben på hänger och svängar, skolgårdar som innebär konflikter därför att ingen gjort en pedagogisk bedömning av inredningen innan den byggdes. Eller skolor med centralhallar, öppningar mellan våningarna etc.

Genom att lägga förklaringen i eleven fasthåller vi tyvärr ett tänkande som inte fungerar. Vi förändrar ju inte skolans förutsättningar för att hantera elevens beteende genom att lägga ansvaret på eleven. Vi förändrar inte den psykiatriska avdelnings bemötandekompetens genom att bälta patienten. Och då blir just denna eleven eller patienten nog inte den sista vi inte klarar av. Det motsvarar den maktlöshet det innebär att tro att det är p-vaktens fel att man får en parkeringsbot.

Om vi i stället börjar med att titta oss omkring och se vilka andra förklaringsmodeller som kan finnas hittar vi kanske en väldigt enkel förklaring som vi genast kan hantera så att problemet åtgärdas. Det kanske bara är en sladd som är lös 🙂