Socialdemokraterna gick under Almedalsveckan ut med att de vill förbjuda vinster i skolan. Det var på tiden. Sverige är det enda landet i världen där skattemedel tillåts användas av vinstdrivande skolbolag. Konsekvenserna är vid detta laget välkända: vinstdrivande skolor har färre behöriga lärare än kommunala, färre och sämre skolbibliotek, större skillnad mellan betyg och nationella provresultat (det som kallas glädjebetyg), eleverna från vinstdrivna skolor klarar sig sämre på högskolan än andra, skolsegregationen ökar när friskolor öppnar, elever med särskilda behov väljs bort etc etc.
Några få personer har blivit väldigt förmögna, där inte minst grundaren av Internationella Engelska Skolan har framställts som girighetens ansikte.
Politiker har skott sig på sitt stöd för marknadsskolan, till exempel Carl Bildt, Peje Emilsson, Mikaela Valtersson, Tobias Krantz, Allan Widman och många många fler.
Att förneka att detta är problematiskt kan jag tycka är lite världsfrånvänd.
Förespråkarna för marknadsskolan pratar mest om att alla ska kunna välja skola. Fast just den möjligheten är inte så stor. Förutsättningen för att kunna välja vilken skola man vill har visat sig bara funka om ens barn är födda först på året och sätts i kö redan på BB. Väljer man sedan att flytta är man rökt. Om inte skolor kör med låtsaskö för att få in de elever de vill ha, vilket bland andra skolministern Lina Axelsson Kihlbom upplevt under sin tid som rektor.
Ett annat argument som återkommit igen och igen är att det inte går att ha friskolor om det blir vinstförbud. En del verkar tro att alla skolföretag genast skulle lägga ner om ett vinstförbud blev verklighet. Det är ett jättekonstigt argument. Sverige är det enda landet i världen där det inte finns vinstförbud, och det finns friskolor i alla de länder vi i vanliga fall jämför oss med. Precis som det finns företag och organisationer som är en stor del av din vardag utan att vara vinstdrivande.
I vår har jag varit på två roliga arrangemang. Det första var bokförlaget Natur & Kulturs 100-årsjubileum. Jag har gett ut ett antal böcker på Natur & Kultur. Förlaget är en stiftelse där allt överskott delas ut till demokratifrämjande insatser. Stiftelsen syfte är att ge ut böcker och att ”motverka totalitära idéer och statsskick samt främja ekonomisk och politisk frihet”. 800 deltagare där en del var förlagsfolk, en del författare och en del demokratifolk. Jag hade Hanna Nordell, verksamhetsledare för Svenska PEN till bords. En stor del af firandet handlade om vad förlaget uppnått genom åren. Vilka som stöttats och vart pengarna gått. Alla gladdes åt hur förlaget lyckats stödja demokratin och hur det gjorts möjligt genom bokutgivningen.
Det andra arrangemanget var 10 juni. Det var en föreläsning i Köpenhamn, på Kungliga Biblioteket. Föreläsaren var Michael Tomasello, professor på Duke University. Fantastisk föreläsning om människan som det samarbetande djuret. 400 åhörare.
Föreläsningen var gratis. Det beror på att den arrangerades av Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab och Carlbergfonden, öljätten Carlsbergs ägare. I Carlsbergfondens stadger står det att fonden måste äga minst 51 % av aktierna i Carlsberg, och att all vinst ska gå till att stödja vetenskap och konst. Därför kunde jag gå gratis på föreläsning. Carlsbergfonden finansierar mycket forskning, och har donerat mängder med offentlig konst (inklusive Den lille havfrue) genom åren.
Natur & Kultur och Carlsberg har båda funnits i 100 år eller mer. Det har gått bra. Carlsbergfonden bildades 1876. Natur & Kultur bildades 1922 och ombildades till icke-vinstdrivande stiftelse i 1947 som en konsekvens av andra världskriget. Så det går utmärkt att driva verksamhet utan vinstsyfte. Företagen är stora, Natur & Kultur är ett av de mest prestigefyllda svenska förlagen, och Carlsberg är stort sett världstäckande.
Fast det är inte enbart personer som jobbar inom dessa ändå speciella företag som går till jobbet varje dag utan att tänka på att generera vinst. Det gör de allra flesta. Fram för allt inom skolan. På alla skolor finns det lärare som inte får vinstutdelning. Det gäller både de som jobbar under kommunala huvudmän och de som jobbar på friskolor, vinstdrivna eller ej. Precis som de flesta anställda på både Amazon, ABB, Electrolux och Klarna. De allra flesta jobbar för att få ut en lön, inget annat. För den enskilda läraren borde enda skillnaden därför vara om arbetsgivaren har ekonomiska incitament att överbelasta läraren och hålla igen på löneutvecklingen. Vilket alltså huvudmän för vinstdrivna skolor har.
Jag har jobbat med mängder med privata skolor och välfärdsföretag genom åren. Vissa har varit vinstdrivna, många har varit stiftelser, föreningar och fondsägda. Om det finns en skillnad i engagemang är det inte till aktiebolagens fördel. Och fram för allt inte senaste åren, då de stora organisationerna har börjat dominera. Jag upplever ett mindre och mindre fokus på kvalitet i verksamheten och ett större och större fokus på ekonomi. Större och större frustration från anställda som inte upplever att de får göra ett bra jobb. För det är vad vi gärna vill göra. Skapa en bra skola där barn trivs och lär sig.
Väljer ett skolföretag att stänga efter ett vinstförbud har antagits kan det enbart vara för att de har ett annat mål. Och de skolföretag kan för min del gärna stänga. Att det skulle bli brist på skolor har jag svårt att se. Det kommer att finnas samma antal lärare och skolbyggnader, och pengarna blir inte färre. Men färre oseriösa skolhuvudmän. Det är bra.
Inför valet i höst är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett vinstförbud. Moderaterna, Liberalerna, Centern, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är emot. 8 av 10 svensker vill förbjuda eller begränsa vinstuttag i skolan. Så de borgeliga partierna är helt ur synk med befolkningen. Jag är övertygat om att det borgerliga parti som först går ut med att förbjuda vinst i skolan kommer att ta många röster från de andra borgerliga partierna. Jag är även övertygat om att vinstförbudet kommer. Det är bara en fråga om tid. Och det blir nog bra.
Förresten är nog även ett vinstförbud inom social verksamhet oundvikligt på sikt. Inte minst kring assistans. Så det är nog bra att förbereda sig.