För några år sedan såg jag komikern Robert Gustavsson i en sketch där han pratade om fulöl och finöl. Jag förstod genast vad han pratade om. Fulöl som billigpilsner som danska Harboeoch finöl som mikrobrygg som fantastiska To øl. Förlåt den oblyga reklamen, men det är riktigt bra öl. Och bryggaren, Thore, gick i gymnasiet med min son Matthias.
I jobbet tänker jag inte så mycket på öl. Men begreppen fin och ful går absolut att använda. Jag brukar skilja mellan finpedagogik och fulpedagogik. Det viktiga här är att både finöl och fulöl går att dricka, men det finns en klar kvalitetsskillnad. På samma sätt kan vi använda oss av finpedagogik och fulpedagogik. Men det finns en klar kvalitetsskillnad. Så det handlar inte om fasthållningar, bältningar eller andra typer av direkta övergrepp. De har ingenting med pedagogik att göra. Det handlar om situationer där vi kunde gjort avsevärt bättre.
Fulpedagogik är i min värld situationer, där vi försöker påverka framtida situationer positivt genom att handla negativt i nuläget. Exempel:
Lasse spiller mjölk. Hans föräldrar ber honom torka. Han svarar: ” Varför är det alltid jag?” Föräldrarna fasthåller att han ska torka så att kanske lär sig att inte spilla.
Lisa är stökig i gruppboendets vardagsrum. Hon vill se Halv åtta hos mig, Peter vill se Aktuellt. Personalen säger: ”Om du ska gapa och skrika i vardagsrummet får du gå in i din egen lägenhet. Kan du inte uppföra dig får du gå”. De är övertygade om att det innebär att hon tänker sig om nästa gång innan hon gapar och skriker.
Petter har varit heroinmissbrukare genom många år. Han får nu Subutex. När han ska hämta ut sin Subutex måste han lämna urinprov. En dag han har huvudvärk medan han är på besök hos sin mamma ger hon honom TreoComp. Han tror det är vanlig Treo. Nästa urinprov visar rester av kodein. Petter stängs av från Subutexprogrammet, placeras bak i kön och får vänta två år på att komma in igen. Ansvarig läkare anser att det är rättvist. Petter känner reglerna. Nu kanske han lär sig. Petter är snabbt tillbaka på heroin och i kriminalitet. Han dör ett halvår senare i en överdos på grund av för rent heroin.
I alla dessa fall tror personalen att man genom att hantera en situation som blir fel på ett sätt som är jobbigt för den det handlar om kan lära personen någonting. Behaviourismen kallar det aversiva metoder, och de seriösa behaviourister anser att det är ineffektivt och bör undvikas. Jag anser att det dels är ineffektivt, dels innebär ett motsatsförhållande mellan ansvarig och den det handlar om, vilket inte bygger pedagogisk allians. Så dels får vi en negativ situation direkt, och sedan är det troligen negativt för utvecklingen på sikt. Fulpedagogik.
Finpedagogik däremot är att se till att situationen blir bra nu för att skapa trivsel och förutsättningar för spontan utveckling. Det finns ingen orsak att Lasse ska torka, han lär sig ingenting. Så vi kan ställa kravet om han kommer att säga ja, men det är inte värt att ta en konflikt på. För Lasse spillde nog inte med flit. Att torka kommer inte att påverka hans motorik så pass mycket att han kan låta bli att spilla nästa gång. Det finns heller ingen orsak att be Lisa gå in i sin lägenhet. Det innebär inte att hon nästa gång är tystare. Det enda positiva det skapar är en känsla av falsk kompetens hos personalen, en de Quervain-effekt. Konsekvenserna av Petters bortvissnande från Subutexprogrammet var riktigt allvarliga. Ändå fortsätter man på många håll att bortvisa missbrukare från Subutexprogram i stället för att erbjuda stöd i att hålla sig drogfri.
Man kan säga att det finns två relevanta metodfält i de situationer som är beskrivna ovan.
- Hanteringen av situationen. Det handlar om hur vi löser den aktuella situationen så att det blir bra nu.
- Påverkan av framtida situationer. Vi kan kalla det behandling eller pedagogik, och vi förväntar att det innebär en inlärning.
Fulpedagogik är när vi får till en sammanblandning av de två fälten. Jag säger inte att vi inte kan påverka inlärning och framtida situationer. Jag säger att det kan vi absolut, men helst efter en plan vi kan utvärdera, och gärna med metod utan aversiva inslag. Det ska inte vara jobbigt när man lär sig. Det ska vara roligt (förstärkande) eller handla om strukturer som sociala berättelser. I situationen som blir fel är målet att komma tillbaka till vardagen snabbast möjligt och med så lite motstånd som möjligt. Det är finpedagogik.
Man skulle också kunna säga att det genast blir fulpedagogik när vi går i metodtaket.